Rissájavrre - Sluggá.

Från vadet vid mynningen av Bietsavrrejåhkkå vid den norra Rissajavrre och upp mot Sluggaslätten så leder det en stig. Man går över gräsängen söder om renvaktarstugan (som inte är utritad på fjällkartan) och upp på rullstensåsen, som ligger mellan de två Rissajavrre och följer denna ås i hela dess längd. Naturligtvis så finns det flera stigar att välja på, men bara en som leder upp på åsens östra kortsida. Där stigen uppför åsen börjar finns resterna av ett gammalt söndersparkat röse. Högre upp på den skogklädda åsen finns det gamla märken i träden och enstaka rösen att följa. Inte heller åsen finns med på kartorna trots dess stora höjd på ungefär 50 meter över sjöarna, vad det nu kan bero på. På åsens krön har man en ganska fin utsikt över bägge Rissajavrre och speciellt norrut kan man om det roar en räkna bilarna på Ritsemvägen.

Efter det att man passerat krönet på åsen, så bär det iväg neråt igen till vadet över den jåkk som förenar de bägge Rissajavrre. Svårigheten med det vadet är att det är djupt mellan stenarna om man bangar för att hoppa och balansera. I nedförsbacken från åskrönet skall man hålla den stig som är längst till höger för att enklast komma till vadet. Annars kommer man ned till en gräsbevuxen udde söder om föreningsjåkken och får runda en vik för att nå fram till vadstället.

Då jåkken mellan Rissajavrre passerats skall man hålla till vänster längs stigen på norra stranden av den södra Rissajavrre. Går man stigen rakt upp i nästa ås så hamnar man inte riktigt rätt i förhållande till vart man ska senare i stigningen upp mot Sluggaslätten. Dessutom slutar den stigen efter ett par hundra meter uppe på en gräsplatå öster om Rissakåtan. Men om man som sagt går den vänstra stigen längs sjön hamnar man till slut längst in i den nordvästra viken intill en bäckmynning. Stigen fortsätter därifrån uppåt på den norra sidan av bäcken i drygt en kilometer.

Väl uppe är man inne i en svacka mellan Tjågåsj i söder och den tidigare nämnda gräsplatån i norr. Omärkligt passerar man över den lilla bäcken och går längs den södra sidan av svackan. Och ju längre man går desto otydligare och igenvuxnare blir stigen. Mitt för Rissakåtan som ligger hundra meter till höger dvs norr om stigen ser man rakt rakt fram västerut en stor rullstensås. Följer man stigen framåt finner man att den leder fram till denna ås och upp på den i den norra kortsidan.

Man inser rätt snart att stigen längs åsens krön är det bästa alternativet att gå, eftersom öster om åsen är det en stor videbevuxen sankmark och västerut är det rena gyttret av småkullar och sanka sänkor mellan dem. Uppe på åsen har man en bra överblick över omgivningen och kan enkelt planera den fortsatta färden om man inte vill gå på stigen efter åsen.

I åsens södra ände kommer man ut på en större gräsplan nedanför sluttningen upp mot Sluggas utlöpare. Följer man bara stigen kommer man snart fram till den jåkk som enligt kartan slutar drygt en kilometer väster om Rissakåtan, men i verkligheten börjar i en myr väster om den punkt där utlöparens berggrund går i dagen. Ett par hundra meter norr om Sluggas bergutlöpare finns det fina tältplatser i några mot jåkken öppna dödisgropar. Dessutom får man utsikt över bergen norr om Suorva. Ovanför sig österut har man Slugga som en hög kägla rakt upp.

Vill man tälta här kan man göra utflykter åt olika håll. Går man upp mot det kala berget på Sluggas utlöpare kan man se i stort sett de två följande etapperna söderut. Västerut kan man se Skanatjåhkkåmassivet som en hög kant. Nedanför bergsutlöparen flyter Sluggajåhkå i en tvärbrant djup ravin. Vill man upp på Slugga är det i stort sett bara ta fart och gå. Det är brant och högt det är nästan 500 meter att övervinna, men etappen var ju kort så man har gott om tid innan kvällen.