Sähkokjåhkå - Boarek (Påreks sameviste).

Sähkokjåhkå är den jåkk som börjar i sjön Tjievrajavrre på höjden 1028 meter nedanför stupet Tjievramåsske. Den sammanflyter drygt tre kilometer nedströms med Tjievrajåhkå som börjar i sjön Tjievrajavratja söder om Bårddetjåhkkå. Nedanför sammanflödet kallas jåkken för Sähkokjåhkå. På kartan verkar Tjievrajåhkå vara den större av de båda, men i verkligheten är de ganska lika, dock är Tjievrajåhkå mer nergrävd i en lång kanjon på sträckan ovanför sammanflödet.

Vadet över Sähkokjåhkå vållar sällan problem då det normalt inte är djupare än en halv meter. Vadstället som ligger i en utbuktning på jåkken består av grusbankar, där jåkken delas upp i flera strömfåror.

Bästa platsen att börja vada på är där stigen från Sähkok kommer fram till strandkanten. Platsen är markerad med rösen. Därefter siktar man rakt över strömfårorna och grusbankarna mot motsvarande rösen på andra sidan jåkken. Djupaste delarna av vadet är mitt i strömfårorna där det även finns större stenar, beroende på att strömmen är starkare där och gruset spolats bort.

Då man väl kommit över till norra stranden står man i änden på ett stort klapperstensfält. Tittar man efter noga då man kommit iland ser man att på den andra sidan av stenfältet ligger det ett stort röse ovanpå en större platt sten. Enklast tar man sig till stenen med röset genom att runda stenfältet i en båge åt norr och sedan på en mindre ås åt nordost. Framkommen till röset på stenen kan man titta efter fler rösen åt nordost och följa dessa till ett svårt vadställe över Tjievrajåhkå.

Man kan även gå lite mer i nordlig riktning mellan de små kullarna och fram till den stora åsen med de ljusgröna och gulbruna färgskiftningarna drygt en kilometer bort. Vinsten att gå den vägen är att man brukar slippa vada eftersom det brukar ligga en jättelik permanent snölega över Tjievrajåhkå vid den stora åsen. Försiktighet måste iakttagas vid snölegan. Undersök snölegan noga innan den används för passagen så att den tänkta vägen håller och ingen åker igenom.

Då man korsat Tjievrajåhkå endera på snölegan eller över det svåra vadet, tar man sig upp ur kanjonen på något sätt. Vid snölegan måste man klättra upp drygt tjugo meter till kanten, vid vadstället är det lika lång ner och upp. Stigen som är rösad fortsätter från vadstället. Gick man över på snölegan får man följa en stig som går på kanjonkanten nedströms tills man kommer rätt. Stället är en plan lite sur gräsäng och de många rösena syns tydligt då de leder bort i sydostlig riktning mot en höjd.

Då man nått sluttningen och börjar gå upp i sluttningen ställs man inför en av de vanligaste paradoxerna i fjällen, den rösade stigen bara försvinner. Men tittar man ovanför sig i sluttningen upptäcker man en stig med rösen omkring tjugo meter bort som tycks börja där. Fenomenet är inte ovanligt eftersom stigen rör sig med flytjorden nedför sluttningen och vissa jordmassor rör sig fortare än andra.

Man fortsätter den nu allt tydligare stigen uppför höjden över små sänkor och kommer fram till en normalt snötäckt kanjon. Under snön rinner en ganska stor jåkk som kommer uppifrån sluttningen på den del av Boarek som kallas Jierttatjåhkkå. Passagen på snön över jåkken brukar för det mesta vara helt odramatisk, men snölegor speciellt över jåkkar skall alltid undersökas innan de passeras.

Efter jåkkpassagen fortsätter stigen uppåt runt sluttningen mot en markant liten topp. Man rundar toppen och fortsätter ner till en platt hylla i sluttningen. Söderut öppnar sig den stora Pårekslätten och österut ser man den stora högslätten Ivarlahko. Bergen Stour Jiertta, Unna Jiertta och Gállakvárre sticker upp markant ur grönskan nere på slätten. Har man tur så kan man vid speciella väderleksförhållanden se riktiga skolexempel på hur moln bildas som jättelika rulltrappor ovanför dess berg.

Från hyllan och ner mot Påreks sameviste korsar stigen en stor lutande omväxlande torr och mycket sur slätt här och var korsad av små jåkkar bevuxna med vide. Tre av jåkkarna är lite större men är normalt inga problem att korsa eftersom i var och en ligger det vadstenar. Stillheten och tystnaden är total ute på den sluttande slätten och ibland påstås man kunna höra både Näckens fiol i de små jåkkarna och Skogsråets sång i vinden.

Det stigskilje som anges att ligga drygt tre kilometer nordväst om Påreks sameviste är svårupptäckt, eftersom det ligger i en videbevuxen sankmark alldeles öster om ett av jåkkvaden. Den större av stigarna styr hur som helst en nästan rak riktning ner och in i björkskogen någon kilometer norr om vistet samtidigt som marken planar ut något.

Inne i den glesa skogen omges stigen av frodigt gräs mellan träden som övergår i videbuskage. Till slut hör man en starkt brusande fors. Stigen blir alltmer trampad ju närmare forsbruset man kommer. Till slut rundar man några stora videbuskage och där mitt i gräsmattan rakt över stigen rinner en bred jåkk. Det är Gasskakårssåjågåsj som måste vadas för att komma vidare. Även här ligger det vadstenar, så håller man sig till dem kommer man över i knappt 2 dm vattendjup utan någon större dramatik.

På andra sidan Gasskakårssåjågåsj fortsätter stigen ett hundratal meter nästan rakt bort från jåkken. Då man passerat ett buskage kommer man till ett stigskilje i en liten sänka. En stig går till synes österut, det är den stig som leder upp mot Stour Jiertta och vidare mot Gådokvagge. Den stigen var tänkt att bli Kungsleden genom Rahpadalen och Sarek till Stora Sjöfallet en gång i tiden, men byggdes av olika skäl inte ut till förmån för den nuvarande sträckningen längs Rittakdalen.

Vid stigskiljet tar man till höger skenbart tillbaka genom sänkan och snart når man åter fram till Gasskakårssåjågåsj. När man kommer ut ur videbuskagen vid jåkkstranden är man framme vid en gräsäng där det finns flera lämningar efter lägerplatser. Vill man tälta här invid jåkken och står ut med bullret från forsen så är det bara att välja ut den plats som ser ut att vara torrast och bekvämast.

Stigen gör en skarp vänstersväng efter lägerplatsen och passerar över en sankmark omgiven av videbuskage på bägge sidor. Man går över en liten höjd och kommer till ytterligare en äng. Till vänster ligger det några hus efter en anslutande stig. Man fortsätter förbi husen till nästa kulle och går igenom en liten björkdunge. Efter dungen kommer man åter ut på en öppen videbevuxen ängsmark. Framåt ligger ett hus bredvid en torvkåta. Man har röjt en tomt i videt runt huset och kåtan.

Då man följt stigen in på tomten och står mellan huset och kåtan, så ställs man inför ett val. På kartan är det ritat som om man skulle behöva gå ut i den stora myren, som skymtar genom videt till höger. Men det är en av bristerna med kartan, det är ett kartfel man skall passera mitt emellan huset och kåtan och därefter korsa den lilla en meter breda bäcken som markerar tomtgränsen fem meter öster om huset.

Då man passerat den lilla bäcken kommer man till en liten vägvisare som står i ett stigskilje tre meter från bäcken i kanten på ett videbuskage. På vägvisaren står det Kvikkjokk 20 km och här börjar Pårekleden, den markerade vandringsleden som leder över Pårekslätten förbi Tatasjöarna till Kungsleden.

Följer man någon av de andra stigarna kommer man till olika hus och kåtor i själva vistet. Passerar vistet på sommaren är det för det mesta öde eftersom de flesta av innevånarn befinner sig västerut endera i Arasluokta eller i Staloluokta. Om man vill tälta utan att inkräkta för mycket på andras tomtmark finns det ett hyfsat ställe på en gräsplan femtio meter från den lilla vägvisaren vid hopfallen njalla.

I Pårek finns inte så mycket mer att göra om man inte vill gå upp på Boarektjåhkkå än att göra en liten promenad i byn. Det är bara att följa någon av stigarna som går kors och tvärs genom videt. Man skall även tänka på att man befinner sig mitt i en by då man måste gå på toaletten.

Många av husen har ett dass eller en toalettplats som man hygieniska skäl bör låna för att uträtta sina behov. Det finns en sådan toalettplats på en låda inom rimligt avstånd från lägerplatsen vid den nedfallna njallan. Om man följer en sidostig tjugo meter genom videt till en björkdunge alldeles väster om huset med kåtan på västsidan av bäcken så kommer man dit.