Njåtjosstugan - Ruopsokjåhkå.

Sträckan mellan Njåtjosstugan och Ruopsokstugan vid Ruopsokjåhkå är blöt, snårig och allmänt stökig om man inte vinnlägger sig om att hitta och följa den rösade och någorlunda torra flyttleden och stigen i den övre delen av videdjungeln mellan Njoatsosjåhkå och Loametjåhkkås sluttning.  Men först skall Balgatjåhkå vadas.

För att komma till vadstället ett par hundra meter från Njåtjosstugan går man stigen som börjar till vänster om dörren och ner i sänkan. Då man passerat sänkan är man åter i videt ett stycke bort. Men stigen är fortfarande så välanvänd att den är öppen genom videt. Efter lite småkurvor kommer man till slut ner till Balgatjåhkå ungefär vid den punkt där den nuvarande leden genom Njoatsosvagge också kommer fram till Balgatjåhkå.

Är det lågvatten kan man kliva i här och korsa jåkken ovanför för de små öarna utan problem på en botten bestående av små stenar. Men det är sällan lågvatten i Balgatjåhkå, eftersom den samlar på sig vatten från ett flertal glaciärer, ett sjösystem och åtminstone en fjärdedel av högplatån Luohtolahko.

Vill man inte simma eller forsränna Balgatjåhkå bör man vid behov söka en annan plats för vadning av älven. Det finns flera alternativ längre ner bland öarna. Ett bra ställe att korsa den första fåran är i kurvan 200 meter nedströms. Denna sväng är en bra indikation på vadbarheten. Skvätter det vatten över kanterna är Balgatjåhkå i princip ovadbar. Forsar det och dånar utan att skvätta är det farligt men inte oöverkomligt. Själva passagen är till en början grund max till knäna för att fördjupas efterhand. Tio meter innan man kommer över till ön är vattnets djup i svallet på sina ställen upp på låren på en punkt ända till midjan. Det är bara att hänga på all kraft på vadarstaven och borra ner fötterna djupt mellan stenarna. Då man når dem ska man ta tag i grenarna på buskarna och träden det underlättar vid landstigningen på ön.

För att vada nästa fåra måste man ta sig uppströms till övre änden av ön. Här tar man sig över på en överspolad bank bestående av små stenar. Man tar ut riktningen mot övre änden av den lilla ön som genomspolas av en fåra. Precis som vid den första fåran i svängen är det djupare ju närmare den lilla ön man kommer. Då man tagit sig upp på den lilla ön följer man stigen till genomspolningsfåran. Denna är ungefär en och en halv meter bred och otroligt djup. För att inte åka med forsen så finns det möjlighet att hålla fast i grenar under hela passagen. Ta vara på den möjligheten och fortsätt sedan stigen till nästa fåra.

Fåra nummer fyra passeras från den lilla ön där stigen slutar över till nästa ö där stigen fortsätter. Här är botten lite svårare med stora stenar utspridda. Till en början är det även här knädjupt för att efterhand bli djupare. Forsen pressar på starkt i denna fåra och tillsammans med vattendjupet kan det bli verkligt avancerat att ta sig över. Men även här försöker man få tag i grenar så fort det går för att med dessa dra sig sista biten iland.

Väl kommen till denna ö som mer är en stenbank återstår det en fåra att ta sig över. Även denna fåra är djup men vattnet strömmar inte så hårt som i de andra fårorna. Men man får räkna med att den tar ut sin andel även den. Då man närmar sig stranden efter vad som kan vara en evighet får man trassel med stora hala stenar på botten som måste rundas. Men till slut är man framme och tar sig över stenbanken som älven lagt av i strandlinjen.

Har man kommit ungefär rätt skall man ha en stor öppen myr och gräsyta framför sig med en stor platt sten inte långt från stranden. Här kan man om man måste, vrida ur strumporna och hälla ur vattnet ur kängorna. Om inte detta behov finns bör man åtminstone vila sig en stund.

Då man är klar för avfärd vidare mot Ruopsokjåhkå går man rakt upp mot björkskogen och letar reda på ett stort stenröse. Här börjar stigen som man skall följa resten av etappen. Från röset går stigen snett in mot skogen, inte rakt in det är en annan stig utan som sagts snett. Först korsar man ett litet surdrag, sedan ligger det en liten gammaldags kavelspång som korsar ett myrhål på och sedan försvinner man in i tremetersvidet.

Väl inkommen uppnår man ett rus av lycka speciellt regniga dagar då man efter fem meter lyckas blöta ner sig totalt. Stigen i sig själv förvandlas då till ett bottenlöst hål av gyttja. Men konstigt nog är det här faktiskt den enklaste vägen att ta sig fram mellan de två älvarna i Njoatsosvagge. Är det sol, vackert väder och torrt som i en turistbroschyr är det säkert rogivande att gå här bland mygg och småfåglar.

All glädje har ett slut även videdjungeln. Oavsett om det regnar eller solen skiner börjar det luta uppför efter ett par kilometer. Marken blir torrare och framförallt blir det lättare att ta sig fram. Man passerar ett par större gläntor i den örttäta fortfarande ganska så snåriga björkskogen. En av dessa gläntor är faktiskt spångad på det gamla viset med kavlar med tanke på att spara markytan.

Efter ytterligare en kilometer från gläntorna sett så kommer man upp på kalfjället invid några stenar där några enstaka björkar växer. Tittar man sig runt omkring förvånas man hur kort sträcka som man verkar ha gått och hur mycket som återstår innan man är framme.

Då man vilat färdigt och fortsätter framåt bär det en stund uppåt i sluttningen för att till slut gå in i skogen igen. Men nu är det en annan typ av skog man kommit till. Här är det riktiga träd som växer omgivna av små snår och ett hav av örter. Stigen är långa sträckor torrare men ibland passerar den genom tillsynes bottenlösa dyhål omgivna av videdjungler då små tvärjåkkar skall passeras. Många av dessa tvärjåkkar kan vara förvånansvärt vattenrika och forsar till vansinne då det regnar.

De sista tre kilometrarna fram till Ruopsokjåhkå är stigen nästan plan och torr då den går genom skogen. Och någon kilometer innan Ruopsokjåhkå ställs man inför ett mycket svårt val. Man har nämligen kommit till ett stigskilje. Den vänstra stigen ser ut att vara mest trampad och naturligtvis följer nio av tio den stigen och hamnar på stranden till en djup tjärn. Vid tjärnen slutar stigen. Tar man stigen från skiljet rakt fram genom snåren kommer man ut i övre kanten på den stora svämkäglan som omger Ruopsokjåhkå då den kommer ut ur ravinen med vattenfallen. Man kommer till samma ställe om man hamnat vid tjärnen fortsätter runt den till höger och sedan korsar gläntan i östra änden.

Ruopsokjåhkå har efterhand byggt upp en imponerande svämkägla nedanför sin ravin med allt material som rivits loss då den forsat fram genom berggrunden. Redan då man går ut i svämkäglan efter rösena finns det en bra indikator om älven är vadbar vid stigen eller inte. Rinner vattnet i fler fåror än en är den inte vadbar vid stigen. Rinner det i tre eller flera fåror är den inte vadbar alls. Om det rinner vatten i max två fåror, vadar man först den ena fåran uppe vid förgreningen vid skogen sedan måste man gå 250 meter nedströms efter huvudfåran till en stor S-kurva i jåkken. Mitt i denna breda S-kurva kan man ta sig över med ett vattensvall till låren.

Efter vadet följer man en stig tillbaka till kullen där det ordinarie vadstället finns. Kullen rundas på en stig till höger uppför en sluttning. Då man kommit upp på kullens andra sida ansluter man till flyttleden stigen där. Om man tittar sig runt omkring så ser man ingenting förutom stigen som följer Ruopsokjåhkå uppåt mot ravinen. Ruopsokstugan syns nämligen inte från vadet. Den ligger på en platå en bra bit upp i sluttningen.

Om man inte vill tälta runt kullen vid vadet, går man stigen uppåt längs älven mot ravinen och vattenfallet. Efter knappt en halv kilometer har någon förbättrat en stig till höger österut. Man viker in på denna och passerar på så vis mellan skogen och några åsar och kommer ut på en platå. Där ett par hundra meter bort står Ruopsokstugan på en kulle under ett litet berg. Själva huset är normalt låst och tillbommat, men det finns utmärkta tältplatser mellan huset och kanten på platån. Vattenfrågan tycks svårare att lösa, men faktum är att i östra kanten på platån tio meter innanför skogsbrynet rinner det en färskvattenbäck, trots att den inte syns direkt från stugan.

Utsikten från platån runt stugan är enorm och bara den räcker i sig för att njuta av en kväll. Men vill man absolut se lite till kan en utflykt upp i Ruopsokjåhkås ravindal bjuda på mycket.