Ridatjåhkkå - Luohttoláhko.

Luohttoláhko är månen. Åtminstone tycker man så då man väl kommer upp dit.

Från Sarvesvagge tar man sig upp på Luohttoláhko bäst på sluttningen ovanför renvaktarstugan, som ligger vid jåkken från Luohtotjåhkkå. Själva uppstigningen går till på så sätt att om man startar från en lägerplats på terrasserna väster om stugan, så går man först ner till sumpmarken nedanför för att runda de branta berghällarna som finns där. Då man kommit förbi dessa håller man en riktning snett upp i sluttningen mot några berghällar som syns halvvägs upp.

Då man tagit sig upp till berghällarna följer man dessa uppåt mot Luohtotjåhkkå en bit tills man kan passera över dem. Från berghällarna tar man ut en ny riktning mot det ställe där jåkken från Luohttojavrre grävt ut en ravin i berget i sluttningens övre kant. Alldeles efter berghällarna passerar man den snötäckta jåkken som rinner förbi renvaktarstugan.

Då man sneddat uppåt en stund från berghällarna och den snötäckta jåkken måste man runda ett nästan vertikalt stup i sluttningen. Nedanför stupet ligger flera stora nedfallna stenblock. Enklaste vägen förbi stupet och blocken är att gå mellan blocken och stupet, men det finns ett ställe där man måste runda ett av blocken genom att gå utanför blocket. Efter den passagen kommer man till en isig tunga på en permanent snölega. Det är inte att rekommendera att korsa den isiga tungan utan enklaste vägen är att runda den på nedre sidan.

Då man rundat den isiga tungan på snölegan passerar man över ytterligare en snötäckt jåkk på bergssidan och håller man riktning mot Luohttojavrrejåhkås ravin i sluttningskanten märker man att ovanför sig så öppnar sig mindre sluttande passager i sluttningens överkant. Man väljer den som ser ut som en djup svacka mellan ett par berghällar ett par hundra meter innan jåkken väster om Luohttojavrrejåhkå och styr upp i svackan.

Väl inkommen i svackan som efterhand planar ut uppåt mot en tydlig gräsbevuxen kant i sluttningen går man enklaste vägen rakt upp. Då man kommit över kanten öppnar sig en svagt uppåtlutande sank hed med en ganska bred jåkk till vänster. Framåt ser man på andra sidan heden ser man en brunfärgad ås. Enklaste sättet att ta sig till åsen är att till en början gå rakt mot den och efter en stund gå längs jåkken dit. Innan åsen vadar man jåkken och går sedan uppför åsen och över den.

På åsens andra sida kommer man till det ställe där två stora jåkkar flyter samman mellan flera höga kullar och åsar. En av dem kommer uppifrån Luohtotjåhkkå och den andra från Luohttojavrre. Den man måste vada först är den från Luohtotjåhkkå. Enklast är att bara gå rätt över den trots att botten består av ganska stora stenar och forsen är rätt strid, dock är den inte så djup. Därefter viker man åt vänster mot ravinen med Luohttojavrrejåhkå.

Luohttojavrrejåhkå vadas enklast rakt över alldeles nedanför åsen vid ravinens mynning. På andra sidan jåkken ser man en fördjupning en bit upp på den åsen. Det här vadet sker också på stora stenar och vattnet håller en otroligt hög fart. Men inte heller här är det djupare än man kan klara av. Vid ihållande regn är antagligen passagen omöjlig att passera, vem vet. Då jag passerade 1998 hade det regnat några dagar innan, men var uppehåll just den dagen passagen av jåkkarna skedde.

Då man passerat de bägge jåkkarna och tagit sig in i svackan på åsen följer man denna i riktning mot Noajdde en bit. Till slut håller man upp till höger mot åskrönet på den sidan. Uppe på krönet öppnar sig en stor slätt med en pyramidformad kulle i bortre ändan vid en sjö. Man går rakt mot kullen och fram till sjön. Till höger ser man efter en stund Luohttojavrre en lika lång bit bort på slätten.

Framme vid kullen får man välja på vilken sida man vill runda sjön. Går man till höger som jag gjorde hamnar man till slut i en ovanligt blöt myr med kvicklera. Alltså bör man hålla sig till vänster norr om sjön trots att det är fruktansvärt stenigt och svårframkomligt.

Då man tagit sig förbi sjön befinner man sig på Noajddes steniga sluttning. Här ser man om inte förr att Noajdde är den norra utmärkande toppen på en ganska hög bergsrygg som delar av Luohttolako på mitten i två nästan lika stora delar, en östlig med sjöarna Balgatjavrasj och en västlig med sjön Luohttojavrre.

Här håller man en sydvästlig riktning längs sluttningens nedre delar och kommer efter en stund fram till en punkt nedanför det andra passet i bergsryggen räknat från Noajdde dvs. norr ifrån. Här växer det otroligt nog gräs och det är möjligt att hitta bra tältplatser. Platsen är omgiven och genomkorsad av flera små jåkkar och har man tur behöver man inte gå så långt efter vatten.

Ifrån den här punkten mitt på Luohttolako kan man göra flera enkla utflykter bl.a. till toppen på Noajdde som om vädret tillåter det inte är alltför avlägsen eller svårbestiglig.