Kungsleden Saltoluokta - Kvikkjokk.
Egentligen var det inte meningen att Kungsleden skulle gå här, utan längre västerut
mer i anslutning till den norra leden på cirka en dagsmarsch avstånd från Vakkotavare.
Kungsleden var det tänkt skulle utgå från Stora Sjöfallet och därifrån gå upp över
Sluggaslätten och Bielavallda. Därefter skulle leden gå ner i Rahpadalen, för att korsa
Rahpaädno vid Gådokvagge. Kungsleden skulle sedan följa denna dal uppför och runda
Pårek i något av passen mellan själva Pårek och Stour eller Unna Jiertta. I Påreks
sameviste skulle den ansluta till stigen mellan vistet och Kvikkjokk.
Diskussionerna var många och långa och stundom heta, men till slut gav man upp
projektet till förmån för dagens alternativ, som redan då var en redan etablerad och
väl utbyggd turist- och färdväg. Det enda som återstår av planerna idag är den
numera förfallna Sjöfallsstugan och de två rösade stigarna den ena mellan
Sjöfallsstugan och Rissajaure och den andra mellan Pårek och Kvikkjokk.
Den nuvarande delen av Kungsleden kan på den här sträckan delas in i 5 etapper eller
3 dagsmarscher allt efter vars och ens förutsättningar. Kungsleden går alldeles i den
östra kanten av Sarek vid Bårddegiehtje, men i dess övriga del är den helt utanför.
Själva leden är väl rösad och skam om man skulle missa den vältrampade stigen.
Bland de intressanta fenomen som man passerar under vägen finns Ahusjgårså, av
namnet att döma platsen för idiotiska längdhopp, och Glinten. Glinten är branta kant
som utgör slutet på den bergsplatta skålla som utgör bergen i Sarek. Det är en gammal
havsbotten som kört fel i plattektoniken och likt Ålands- och Vaxholmsbåtarna hamnat
långt upp på land. Vid Aktse kan man beundra Sarekporten västerut som utgörs av bergen
Tjahkkeli, Nammasj och Skierffe i mynningen på Rahpadalen.
Mellan Saltoluokta och Sitojaure går man i en lång dal Avtsusjvagge mellan Glinten
och högplatån Uldevis, och mellan Sitojaure och Aktse övertväras den östra delen av
Njunnjes. Efter Aktse är man inne i den fjällnära skogen. På vintern drar sig många
av de stora sarekälgarna sig hit för slippa de bistrare klimatet inne bland
högfjällen. Vid Bårddegiehtje går man över den östra delen av det platåartade
Suobbattjåhkkå.
Mellan Pårtestugorna och Kvikkjokk passerar man nedanför den sanka Pårekslätten vid
sjöarna Stour och Unna Dahta och inser vart allt vatten tar vägen. Söder om Unna
Dahta vid myren Dahtajiegge kan det vara surt i överkant på många ställen. Konstigt
nog har man inte spångat tillräckligt just där eller så surnar marken efterhand.
|
