Gisurisjavrasjjåggåsj - Kisuriskåtan

Stigen från Kisuris till Nammasj fortsätter från Kisurisjaurasjjåhkå mot sydöst över en höjdsträckning. Den är här mycket tydlig och här och var förekommer det rösen, som säkert är till stor hjälp vid dimma eller andra tillfällen vid dålig sikt. Följer man bara stigen slipper man hamna i de stora videsnåren som syns runt Kisurisjaurasjjåhkå. På höger sida ser man hur bäcken är uppdelad i många fåror var och en i sin ravin. Till vänster har man Snjufttjutisjåhkå som här är en riktig älv. På dess andra sida stiger Akkamassivets sydvästsluttning, som kallas Rakkaspuolta (ungefärlig betydelse Stenslagssluttningen), brant uppåt.

Då man kommit ungefär 1,5 - 2 km framåt längs höjdsträckningen sänker sig stigen ned i en bäckravin. Därnere finns ett par sidofåror till Kisurisjaurasjjåggåsj. Dessa är omgivna av en smärre björkskogsdunge uppblandad med högvuxna videsnår. Stigen går här nära Snjufttjutisjåhkå. Stigen passerar bäckravinen genom en tunnel i vegetationen.

På andra sidan bäckravinen kommer man upp på en liten platå igen. En alternativ färdväg till stigen är att härifrån söka sig upp mot Kisuristjåhkkås talus och följa den mot Routesvagge. På så vis kan de enorma videsnåren som ligger här kringgås högt upp på dalsidan. Om man väljer att följa stigen fortsätter man den över platån. På några sumpiga ställen är den otydlig ett hundratal meter. Den ringlar runt bland några små sandåsar en och annan liten bäck passeras. Vid ett tillfälle speciellt leder stigen rätt ned i en smärre myr (ofta vattensjuk) som kan kringgås på en sandås något till höger om myren. Hur som helst kommer man ner i den lilla bäckravinen. Bäcken där är ganska liten normalt men kan få bra fart i snösmältningstid. Den flyter parallellt med Kisurisjiegnajåggåsj men börjar nedanför berget i någon sumpmark bland videt.

Ännu en gång kommer man ut på en platå och stigen som nu går rakt mot Niak i öster följer en smärre sänka ett par tre hundra meter från Snjufttjutisjåkkå. På vänster hand stiger marken uppåt mot en ganska hög kulle och på höger hand sänker sig marken sakta ner mot en enorm videdjungel. Stigen svänger sakta mot vänster runt kullen och plötsligt (man blir lika överraskad nästan jämt) kommer man fram till en djup ravin där Kisurisjiegnajåggåsj rinner. Lättaste sättet att ta sig ned i den är att följa stigen. Den leder nämligen fram till något som kan ha varit en stenkista en gång. Klart är att någon någon gång slängt i en massa stora stenar i jåkken här för att lättare kunna vada den. En svårighet med detta vad värd att notera är att man ser inte botten, därför att jåkken är slamförande, eftersom den kommer från en glaciär. Femtio meter ovanför de stora stenarna gör jåkken en S-kurva som kan rekommenderas som vadställe, eftersom man slipper en brant och hög stigning på jåkkens andra sida. Är vattenståndet lågt kan jåkken vadas nästan var som helst högre upp, men är vattenståndet högt är det enklast att gå på de stora stenarna men å andra sidan blir som sagt stigningen på andra sidan brant och hög.

Hur man än väljer att vada jåkken ska man söka sig upp på de enorma sanddynerna som ligger här längs efter Snjufttjutisjåhkå och gå ovanpå dessa. De går nämligen ända fram till Kisuriskåtan och vidare därifrån som platåer ända till Niakskájdde (ungefär Niaksnäs). Väljer man att vada i S-kurvan går man rätt över den lilla åsen man kommer upp på. Korsar den tvärjåkk som finns mellan denna ås och den sanddyn som stigen följer längs toppen. Och väl uppkommen på sanddynen följer man denna i riktning mot Niak. Vill man gina, sanddynen går i en båge, kan man göra så också, man siktar bara på det ställe där åsen gör ett trappsteg uppåt. Uppe på åsen är gruset barblåst (finns angivet på vegetationskartan som vindblottor). Där det finns gräs eller mossa syns stigen.

Efter två kilometer delar sig sanddynerna vid ett dödisfält. Man följer stigen rakt över detta dödisfält och kommer till en sandplatå som efter några hundra meter stupar ned i en bäckravin. Följer man platåkanten ett par hundra meter uppströms kan man vada jåkken utan att tappa höjd. Går man sedan över åsen på andra sidan jåkken och följer den vänstra stigen mot Snjufttjutisjåkkå ser man snart Kisuriskåtan som ligger i en liten dalgryta omgärdad av sandåsar. Stigen leder genom ett litet videsnår direkt fram till kåtadörren.

Kåtan är ganska illa medfaren. 1993 och 1994 fanns det ett par meter stort hål i den östra väggen. 1995 hade någon förbarmat sig över kåtan och lyft upp torven igen, så förhoppningsvis är den numera regntät. Dörren har tyvärr lossnat ur gångjärnen och används som sittbänk inuti kåtan. Hursomhelst är det i alla fall skönt att kunna gå in i den och vila sig en stund, eftersom den fungerar bra som regn- och vindskydd. Om man tänker sig att övernatta i den får man ha väldigt låga pretentioner vad avser komfort. Men kåtan ligger i stort sett perfekt på en jordkulle mitt i en gryta omgiven av vindskyddande höjder runtomkring. Däremot är det sämre med bra tältplatser just i närheten av kåtan pga. av att svackan där kåtan ligger numera är ganska igenvuxen av vide och att själva marken nedanför kullen på många ställen är försumpad..

Om man ser österut längs Sjnjuftjutisjåhkå så ser man fler efter varandra utskjutande åsar som når fram till älven. På den bortre ser man en stor vindblotta under en plan stor yta. Man iakttar också att stigen som fortsätter på baksidan av kåtan leder i den riktningen. Man fortsätter så stigen vidare österut först genom videsnåren bakom kåtan sedan då dessa passerats på en grästerrass i riktning mot den första utskjutande åsen. Stigen rundar åsen på skrå ovanför Sjnjuftjutisjåhkå till den motsatta sidan sett från kåtan och dyker där ner i ravinliknande vik av älven med jättestora stenar som ligger i meterdjupt älvvatten. Det är helt oproblematiskt att korsa den trettio meter breda viken genom att gå från sten till sten. För på den andra sidan viken på nästa likadant utskjutande ås fortsätter stigen runt på skrå till nästa sänka där en liten jåkk rinner omgiven av sankmark och en sträng videsnår. Stigen passerar genom snåren och över sankmarken samt jåkken. Hela passagen är även här helt okomplicerad ett par lite djupare hålor finns nära den bortre kanten av själva jåkken men syns tydligt och för övrigt går själva stigen runt dem. Så går man på själva stigen och inte ginar så blir man heller inte blöt. Väl igenom styr stigen något vänster mot en öppning mellan två som man tycker grusåsar. Den högra är en ås men den vänstra är den platå som har en vindblotta som syns från Kisuriskåtan. Här finns två alternativa stigar som bägge längre fram leder ihop uppe på den vänstra platån. Den högra går in i svackan mellan den högra grusåsen och den vänstra platån och gör sen efter hundra meter en sväng åt vänster, korsar den lilla jåkken som finns i svackan och stiger sedan upp på den vänstra platån. Däruppe fortsätter den sedan mot ett jätteblock som ligger på den nordligaste udden på den stora ön som enligt kartan skall finnas i Niakjåkkå mitt emot Niakskájdde.

Om man däremot väljer det vänstra stigalternativet korsar man den lilla jåkken i svackan och går längs stigen upp på platån och finner en av Sveriges vackraste tältplatser Hela platån är gräsbevuxen och det finns många alternativ allt efter tycke och smak, till och med en vindskyddad plats med en liten badsjö med sandstrand och allt. Väljer man att stanna på den del av platån som ligger nära vindblottan kan man hämta vatten i den lilla jåkken som går i sänkan nedanför. Väljer man att tälta någon annanstans så finns det en ganska stor klarvattensjåkk som rinner parallellt med Niakjåggåsj trehundra meter österut. Och vill man tälta vid den lilla badsjön så finns det ju vatten i den. Om man inte håller tillgodo med Sjnjuftjutisjåhkå, som dessvärre är ganska slamrik men fullt drickbar. Stigen som ledde upp hit fortsätter längs kanten på platån mot svackan och sammanstrålar med det högra stigalternativet vid den punkt där den stigen kommer upp ur svackan. Man befinner sig här cirka 12 km från Kisurisstugorna.

Vid regn och dimma har den här platsen en liten egenhet som bör påpekas. Av någon naturlig anledning tjocknar det till något helt otroligt. En vandring bara ett par meter från tältet i tjockan räcker för att tappa bort sig helt. Troligtvis sker detta därför att om ser man sig runt omkring på platsen tycker man sig befinna sig på den lägsta punkten i en stor dal omgiven av höga berg på alla sidor, och troligtvis är det så också. Speciellt Niak, Akka och Kisuris känns jättehöga från den här platsen.