Skarja - Ahkatjåhkkå.

För att komma till Alggavagge, Goubervagge och Ruohtesvagge från Mikkastugan följer man stigen som går mellan tältplatsen på Smaijlaträffen och grinden västerut i renstaketet som inhägnar platsen runt stugan. Väl framme vid grinden ser man att stigen direkt efter några meter grenar sig åt två håll. Den högra leder upp mot höjderna till höger och är mer trampad, den grenen leder mot Ruohtesvagge. För att komma mot Alggavagge och Goubervagge ska man här direkt välja den vänstra stigförgreningen.

Till en början leds man över en grund vattensjuk gräsbevuxen sänka, för att därefter gå upp på en bergsrygg. Stigen följer denna bergsrygg upp mot de högre delarna på Skarjatjåhkkå. Man följer stigen tills man kommer fram till några stora block som ligger på en liten platå på höjden omkring 900 meter. Här vid blocken är stigen otydlig, men den delar sig i alla fall i två grenar, en övre och en undre. Den undre förgreningen är den som ofta beskrivits i flera vandringsskildringar och guideböcker. Den övre stigen har antagligen bildats sedan många kanske missat svängen vid blocken och spretat vidare uppåt.

Väljer man att gå den övre vägen eller vilket är mest troligt bara hamnar där, så tar man sig fram till den lilla platån under Skarjatjåhkkås stup. Väl däruppe kan man kasta en blick runt omkring sig och konstatera att man valde nog rätt väg i alla fall eftersom utsikten mot de fem dalgångarna Rahpavagge, Ruohtesvagge, Goubervagge, Ahkavagge och Alggavagge är obetalbar härifrån. Det kan löna sig att ta några kort här om kameran medförs och inte glömts kvar hemma, annars kan man ju alltid sätta sig och bara glo ut över härligheten.

Fortsättningen på stigen leder ut på hyllan man ser till vänster västerut under stupet på Skarjatjåhkkå. Man går ned till hyllan och går denna på gräs och mossa i nästan hela dess längd högt ovanför platån där den undre stigen kan urskiljas där den slingrar mellan stenslag och sumpmarker. Där hyllan smalnar av på grund av ett forntida ras styr man ner mot kullarna ovanför Guoberjåhkås vattenfall ner mot Rahpadalen vid Skarjadeltat. Man träffar på den undre stigen i närheten av en stor kulle alldeles norr om en utbuktning av Guoberjåhkå. Troligtvis kan man vada jåkken här om vattenståndet är lågt, men det finns bättre vadställen högre upp.

Ytterligare någon kilometer in i Goubervagge måste man vada en stor jåkk som kommer uppifrån Skarjatjåhkkå. Den här jåkken kan vara förvånansvärt vattenrik många gånger, men för det mesta är den grund och vållar inga andra problem än att den är bred. Då man vadat jåkken fortsätter man längs höjden mellan denna jåkk och Guoberjåhkå uppåt och längre in i Goubervagge. Stigen är här väldigt tydlig och svår att missa, den följer höjden på dess norra sida längs jåkken från Skarjatjåhkkå.

Då man kommit fram till ganska stor kulle på höger sida västerut som skymmer jåkken man följt går man längs stigen i sänkan mellan denna kulle och höjden man haft till vänster och kommer fram precis vid sammanflödet av Ahkajåhkå och Guoberjåhkå. Här finns ett vad eller åtminstone en antydan till ett sådant över Guoberjåhkå. Ignorera detta vad, glöm det helt. Detta vad är endast användbart för renar och vinterbadare, eftersom det är djupt till tusen och strömmen är mer än stark. Det vill säga det är svårt i alla vattenstånd. På andra sidan Ahkajåhkå ser man också renvaktarstugan vid Algganjalmme.

Uppriven som man troligen är av motgången med att ta sig över Guoberjåhkå vid sammanflödet, får man ta försöka ta sig samman och tänka logiskt och läsa kartan bättre. Till och med på kartan framgår det tydligt var man kan vada. Svante Lundkvist beskrev det här vadet bra för runt 50 år sedan i en av sina böcker. Har man inte läst den förstår man säkert ändå att följa kartan och inte första impulsen. Tittar man ordenligt på omgivningen så fortsätter stigen runt kullen och upp längs Guoberjåhkå, och det ska man göra också.

Efter att ha rundat kullen och fortsatt längs stigen uppåt längs med forsen kommer man efter ett par hundra meter fram till den utvidgning av jåkken som ritats in på kartan, och här träffar man på stora rösen som leder över den här grunda jåkken på grus och sandrevlar. Man kliver i jåkken invid det första röset och siktar diagonalt över utvidgningen följande rösena och vadarintiutionen och tar sig så helt odramatiskt över till andra sidan. Och landar alldeles nedanför några höjdkullar som ligger på en rad vinkelrätt mot sluttningen upp mot Algganjalmme och mynningen på Ahkavagge nedanför stupet på Guoberskaijte. Till höger västerut ser man in i och längs med Goubervagge fram till Guober och en bit därbortom. Ibland brukar en järv stryka omkring här helt ogenerad, och har man tur kan man kanske få syn på den.

Efter att ha tagit sig fram till den första kullen kan man välja att följa stigen upp på själva åsryggen och gå på kullarna uppför Algganjalmme eller gå på sidan om dessa. Det är helt egalt hur man väljer väg, men det lättaste är att följa stigen uppför åsen. Man leds successivt uppåt och når till slut krönet efter många mödor och tusen besvär, men helt odramatiskt eftersom man går nästan rakt upp i stigningen. Väl uppe ser man ett renstaket som spänner över hela dalmynningen. Det är gränsen mellan samebyarna Sirkka och Jåhkåkaska. Är staketet nedrasat går man bara förbi det rakaste väg uppåt i riktningen mitt i Ahkavagge, är staketet helt och reparerat följer man stigen snett ner mot grinden ovanför stranden på Ahkajåhkå mitt emot renvaktarstugan.

Vilken väg man nu valt genom staketet så är det bäst att söka upp stigen längs stranden på Ahkajåhkå innan man kommer mycket högre upp i Ahkavagge på grund av en stor blocktunga ligger ner från Guoberskaijte alldeles innan man kommer in i mynningen till Alggavagge.

Går man på stigen rundar man blocktungan på sandstranden mellan denna och jåkken. Ahkajåhkå är väldigt bred på det här stället och rinner i många fåror i ett slags sandur. Till slut når man en punkt då man inte utan svårighet kan fortsätta längs jåkkstranden, utan enklaste vägen att fortsätta är att vada fåran närmast och gå på grusreveln som ligger parallellt med stranden. Gör man så kommer man snart fram till en plats där man kan vada tillbaka och gå in i Alggavagge.

Här vid Algganjalmme där Alggavagge mynnar i Ahkavagge ser det konstigt ut. Man har kommit till en enorm svämkägla som ligger som en stor slätt ner in i Alggavagge. Det är Ahkajåhkås bifurkation eller greningspunkt på Alggavagges vattendelare. Normalt är jåkkfårorna mot Alggavagge torra och jåkken rinner då enbart mot Goubervagge, därav namnet på jåkkgrenen mot Alggavagge Galmejåhkå "Döda bäcken". Men det finns en fåra som är vattenförande och det är den lilla närmast Guoberskaijte, som börjar i en liten pöl nedanför ett källflöde bara 10 meter från Ahkajåhkås strand. Men mellan denna rännil och Ahkajåhkå finns det ingen vattenförbindelse.

Följer man rännilen som man här har till höger om stigen nedåt in i Alggavagge, finns det flera bra tältplatser på gräs mellan rännilen och den torra fåran. Och är man extremt kräsen kan man säkert välja en sådan både länge och noga, men effekten blir säkert densamma som kon som stod mellan två saftiga hötappar. Det finns alltid bättre platser än den man valt och på just här finns det en mångfald av bra tältplatser.