|
Att vandra mellan Arasluokta och Alajavre går att göra om är insatt i hur kartan är
ritad och hur man skall tolka denna. Arasluokta är en relativt ny bosättning, tidigare
bodde man längre österut uppåt vattendelarna vid Alajavre eller vid Pårajavre. Då man
började flyga till vistena vid Virihaure och Vastenjaure flyttades dessa dit och långa
stängsel byggdes för att skilja renarna åt vid de gamla boplatserna. Därför finns
inga större upptrampade stigar mellan Arasluokta och Alajavre som t.ex. mellan Kisuris och
Routesvagge. Men mellan Arasluokta och Alajavre finns i alla fall ett något så när
följbart och delvis rösat vandringsstråk. Detta börjar inte nere i byn trots att ett
par mindre stigar leder fram till stråkets början utan ett par kilometer sydöst om byn
uppe på en markerad höjdsträckning som leder åt rätt håll.
Står man nere bland turiststugorna i Arasluokta och tittar upp åt sydost mot
höjdsträckningen så ser man i den norra delen några extremt markerade stenblock som
ligger uppe på krönet i norra delen av sluttningen. Där börjar vandringsstråket mot
Alajavre. För att ta sig fram till stenblocken går man först ett par hundra meter
längs Padjelantaleden i riktning mot Staloluokta drygt femtio meter innan bron över
Arasjåhkå viker man av på en smal stig till vänster uppåt sluttningen, och följer
denna uppåt tills den löses upp på en bergklack. Man fortsätter längs denna bergklack
tills den tar slut. Till vänster ser man nu en kulle med några stora stenblock, man
viker av mot denna kulle passerar mellan några av stenblocken och fortsätter en stor
båge åt vänster runt en myr uppåt mot de stora stenblocken som nu står som en enorm
port där vandringsstråket börjar.
Väl uppe vid stenblocken passerar man dessa på lämpligt sätt och kommer in i något
som ser ut som en långsträckt sänka mellan två bergsryggar. Den rekommenderade
färdriktningen vidare mot Alajavre följer denna sänka, som naturlig riktpunkt bör man
sikta in sig på fjället Alatjåhkås västtopp 1430. Man går längs sänkan tills den
mynnar ovanför en lång nedförsbacke som leder ner till den enorma myr som ligger
därnere runt Arasjåhkå. Där svänger man åt vänster och går upp på bergsryggen och
följer denna en liten bit tills man hittar en lämplig övergång till nästa rygg åt
vänster. På några ställen finns det en svårfunnen stig att följa som underlättar
passagen av och genom några videsnår över till nästa bergsrygg.
Nästa bergsrygg följer man också tills det börjar slutta nedåt där finns också
en otydlig stig över en liten bäck och genom några snår fram till ytterligare en
bergsrygg. Denna bergsrygg har lite längre österut en väldigt spektakulärt stupande
sydbrant. Man följer denna tredje bergsrygg några hundra meter och svänger sedan
naturligt mot nordost ut över en långsluttande bergsstigning och kommer alldeles invid
några små sjöar i sluttningen och svänger sedan neråt i U-dalen mellan Aras och
Alatjåhkå. Den större sjön 718 passeras nära den södra stranden där den ligger
omgiven av bergsryggar. Framför sig har man en enorm grön massa med stora stenblock
utspridda på jämna avstånd uppe på dessa stenblock finns det med olika avstånd små
rösen.
Från Aras och sjön 718 lutar det nedåt mot U-dalen och de första stenblocken.
Alldeles invid dessa block träffar man på en ganska stor djupt nedgrävd jåkk med två
ganska hårt forsande armar. Men det finns ett par bra vadställen här och det är inga
svårigheter att ta sig över. Efter detta vad måste man klättra upp igen på en
sluttande lite sur ca 300-400 meter bred gräsmatta och korsa denna för att återigen
träffa på en större jåkk som kommer uppifrån Alatjåhkkå med flera armar som också
måste korsas. Efter vadet av denna jåkk skall man upp på en ganska utmärkande
terrass ungefär 100 meter ovanför i sluttningen på Alatjåhkkå. Var man förståndig och
tittade efter från U-dalens andra sida så siktade man in sig på det stora blocket som
ligger här i närheten med ett litet röse ovanpå så man har ett inriktningsobjekt att
ta sig till.
Från stenblocket följer man terrassen som är det enda torra stället att runda den
stora myren till höger på fram till en punkt mittför det lilla berg som ligger som ett
nedre trappsteg i Arasjåhkås fors i sydost. Där korsar man den sanka heden fram till
detta lilla berg och slipper på så vis de enorma videsnåren på Alatjåhkås sluttning.
Man följer det lilla berget åt sydost och leds så småningom tillbaka in mot en mindre
väl synlig snölega i Alatjåhkkås sluttning nedanför ett till synes brant parti. Det
är en synvilla precis där snölegan ligger går det en otydlig men väl rösad stig
uppför sluttningen upp mot 800 metersnivån. Väl däruppe är man på en sluttande
gräsplatå alldeles ovanför ett parti med kala bergshällar ner mot Arasjåhkå.
För fortsättning här uppe följer man den otydliga stigen då den successivt
stiger
uppåt mot 900 metersnivån och däröver. Bäst är att så rakt som det är möjligt
försöka ta sig upp i sluttningen till alldeles under den punkt där sluttningen
övergår i stupbranta kala klippor omkring 1000 metersnivån. Kan man följa stigen så
leds man rätt över de många kammarna i färdriktningen. Efter ett tag inser man att man
är ovanför toppen på Unna Liemak rakt i söder och har en nästan obruten utsikt i
många mil 180 grader omkring sig åt detta håll. Framåt skymtar man Alajavre och
Sarvesvagge och Njoatsosvagge i Sarek. Bakåt ser man Arasluokta och därbortom. Söderut
har man de stora bergen i Padjelanta och Sulitelma. Under sig ser man den bruna nästan
ovala sankmarken nedanför Leimaklahka.
Från platån runt 1000 meter sätter man kurs snett ner mot berget som utgör
vattendelaren i västra änden på Alajavre. Det finns flera varianter att ta sig till
renvakatarstugan som ligger alldeles bakom detta berg, men den enklaste är säkert att
vada källjåkken till Arasjåhkå och gå genom det lilla pass som ligger mitt på berget
och sedan gå ovanför kanten på myren ner mot stranden på Alajavre tillbaka norrut och
upp på åsen med stugan.
Renvaktarstugan vid Alajavres västände ligger på en terrass 30-40 meter ovanför
själva stranden. Det finns numera bara ett hus där och en slasktratt om det funnits fler
har de troligtvis blåst bort eller försvunnit på annat vis. Runt själva stugan är
marken sur som en svamp, för att tälta där får det inte ha regnat den senaste veckan
vilket i praktiken innebär att man får titta sig runt i sluttningen ovanför sjön en
stund för att hitta någorlunda torr mark. Ett bra ställe att tälta på finns ett par
hundra meter öster om huset och ett annat finns om man följer stigen ner mot båtarna
som husets ägare har liggande på stranden ytterligare ett par hundra meter bort.
Vad kan man göra vid Alajavre om man nu måste göra något överhuvudtaget? Möjlighet
finns säkert att ta sig upp på Alatjåhkkå trots att de övre delarna ser ganska branta
ut med nästan vertikala stupande klippor. Men mellan topparna 1372 och 1366 ser det inte
alldeles oöverkomligt ut både på kartan och i verkligheten även om sluttningen
skenbart är ganska brant och lång. Man kan även notera att det finns små
glaciärbildningar på sluttningarna mot topparna, som inte är utmärkta på kartan. Vill
man inte gå upp kan man alltid gå ner till sjön. Själva sjöstranden är en sandplaya
som omger i stort sett hela sjön. Om man frestas att bada bör det nog vara stekhett i
luften och man själv överhettad innan man kliver i vattnet som nog inte håller
många grader över nollpunkten. |
