Etapp 3

Vássjajåhkå-Tarraluoppal.

Stigen på den östra sidan om Vássjajåhkå blir mycket tydligare och mer vältrampad då man vadat jåkken vid det stora vadstället. Men var finner man den? Den ansluter till vadet alldeles söder om sammanflödet med jåkken uppifrån Vassjavagge, det vill säga i den del av den stora S-kurvan som är är längst nedströms i vadet.

Då man funnit stigen är det bara att trampa på längs med den i riktning mot Tarraluoppal. Vill man inte göra sig omaket att följa Vássjajåhkå nedströms utan föredrar att gå upp på de höga kullarna som utgör den södra strandbrinken istället, så är det enkelt att snedda ned mot stigen som följer strandkanten nedströms och kanske spara några steg. Att gå högre upp i sluttningen är ingen vinst, eftersom det är surt och på sina ställen ganska kvistigt med videsnår och stenrösen.

I början sett från vadet går man högt upp på en underminerad strandkant. På den vänstra sidan har man en ganska stor rished, som upphör någon kilometer fram då man kommer till några kullar. Där har strandbrinken underminerats och stigen går därför ner till jåkken i en svacka.

Då man kommit upp ur svackan svänger stigen in bland kullarna här måste man verkligen koncentrera sig på att välja den största av stigarna, som är den andra från höger eller jåkken sett. Man går stigen mellan kullarna och tappar för ögonblicket kontakten med jåkken. Då man nått fram till den högra kullens slut följer man efter en tvär högerkurva stigen tillbaka till jåkken.

Efter att åter kommit tillbaka till den underminerade strandbrinken delar sig stigen i flera parallella ganska nedtrampade spår eller vandringsvägar. Framåt söderut höjer sig en ås som grävts igenom av jåkken. Samtidigt smalnar dalen skenbart av. Man följer stigen uppför åsen. Till höger ser man att Vássjajåhkå grävt ur en pampig kanjonliknande ravin.

Då man kommit upp på åsens krön kan man kasta en blick ner på jåkken i kanjonen. Ravinväggarna är på vissa ställen nästan lodräta och på en punkt är det säkert 20 meter ner till vattnet. Från åsens krön kan man nu se stugorna i Tarraluoppal och även ses därifrån. Många brukar tälta på den här platsen eftersom det finns fina tältplatser mellan berghällarna.

Fortsätter man efter jåkken nedströms en bit kommer man till några fem till tio meter höga vattenfall som är lätta att ta sig fram till om t.ex. vill fotografera. På en plats finns ett sammanflöde med en stor jåkk västerifrån. Själva sammanflödet är sevärt eftersom både Vássjajåhkå och den andra jåkken har varsitt vattenfall precis uppströms platsen. De sammanflutna vattenmassorna kastar sig sedan nedåt i en strid fors som en bit ner delar sig runt en klippö mitt i forsen.

Stigen viker till vänster efter sammanflödet med vattenfallen och söker sig brant neråt i en svacka alldeles öster om den ena forsfåran. Stigen söker sig därefter uppåt genom videsnåren till en liten björkdunge. Här finns det flera stigar och det gäller att ta den som går rakt upp mot den högsta punkten på kullen som man kommer upp på. Då man passerat kullen går man rätt ner i en sank videdjungel. Valde man den rätta stigen rakt över toppen tar man sig igenom längs denna.

Då videt och snåren passerats kommer man ut i kanten på en vattensjuk myr. Stigen är även den sank men är torrare än omgivningen. Här ska man inte inveckla sig på att gena mot de hägrande husen utan hålla fast vid stigen längs med de små träden till höger. Ginar man mot närmaste huset så hamnar man i mycket vattensjukare sankmark än vad man önskar. Då man passerat förbi de små träden ser man att kommer att passera förbi Padjelantaledens brofäste med ett avstånd på cirka femtio meter.

Här lönar det sig inte heller att gina över till brofästet för att komma på litet torrare led eftersom marken till höger om den sanka stigen är lika blöt som den till vänster. Efter drygt hundra meter kommer man i alla fall fram till den långa spången som går mellan brofästet och stugorna och kan kliva upp på den och passera den våtaste sankmarken nedanför Tarraluoppal.

I Tarraluoppal befinner man sig i Sareks nationalpark. Tarraluoppal är den enda turistanläggningen som finns och har byggts i Sarek. Stugplatsen låg tidigare låg tidigare någon kilometer längre åt sydöst men flyttades hit på grund av att den ansågs väl sank. På den platsen finns numera endast dasset kvar och eftersom den ligger utanför både Sarek och Padjelanta tillåts helikoptrar att landa där och kallas numera för Tarraluoppal International Aeroport. Sommartid trafikeras denna flygplats dagligen av två flygbolag Lapplandsflyg och Fiskeflyg med minst sex landningar vardera.

Tarraluoppal ligger i absolut översta änden av Tarradalen. Själva sjön är början på Tarraälven som anses vara ett av Lilla Lule Älvs viktigaste tillflöden. Jåkkarna som rinner västerifrån till Tarraluoppal anses vara Lilla Lule Älvs källflöden. Väster om Tarraluoppal höjer sig Kierkevaremassivet högt över den öde dalgången som kallas Dödens dal. Genom vilken man tidigare var tvungen att vandra för att komma Staloluokta och västerut.