Alkastugan-Tjågnårisskaite.

Befinner man sig i eller invid Alkastugan och inte varken vill vada Alep Sarvesjåhkå för att gå vidare in i Sarek. Och heller inte vill gå norrut eller västerut mot Padjelanta så kan man styra stegen söderut mot Tarraluoppal. Själva leden som är en stig har till för ett par år sedan varit varit väl trampad och mycket tydlig, men som det mesta i dagens Sverige är den stadd i ett eskalerande förfall och kommer till slut att vara mer eller mindre utplånad. Det förekommer några vad på sträckan men inget är normalt oöverkomligt. Men regnar det ett par tre dagar i sträck, som det ofta gör på den här platsen, så kan även den minsta rännil på en kort stund förvandlas till en fruktansvärd och rytande fors.

Från stugan går man stigen från dörren och västerut längs det lilla berget som står ovanför stugan sett från Alggajavrre. Stigen leder successivt upp på den lilla platån ovanför Alep Sarvesjåhkå. Väl uppe på platån korsar stigen denna diagonalt i riktning mot den västra stranden på Alep Sarvesjåhkå.

Då platån övertvärats leder stigen ner mot ett videbevuxet område. Längs älven finns en gräsbevuxen bank som snör av en liten lagun mellan banken och ett videsnår. Själva stigen går inte till banken utan in i videsnåret. Följer man stigen är det inget problem korsa videsnåret. Vad som händer om man hellre vill gå på banken vet jag inte, men troligtvis kommer man till andra änden på videsnåret efter lite krångel i alla fall.

På andra sidan videsnåret följer man Alep Sarvesjåhkkås västra strand nere i älvens urgrävda ravinfåra. På en del ställen smalnar ravinen av och man får skråa i själva ravinkanten. Speciellt på ett ställe är det ganska brant och risk finns att man ofrivilligt kan få sig ett bad i forsen några meter nedanför till vänster.

Omkring en kilometer från Alkastugan kommer man till ett vad av en relativt stor jåkk. Det är inte Rissajåhkkå utan en annan jåkk som börjar i en liten sjö ovanför en stor myr drygt en kilometer upp i östsluttningen på Nourtap Rissavare. Vadet är vanligtvis helt okomplicerat men kan svämma otroligt vid ihållande regn.

Man fortsätter framåt söderut längs Alep Sarvesjåhkkås ravin och till slut planar det ut där stigen går, och vattendraget nedanför blir otroligt mycket bredare. Man närmar sig då sammanflytningspunkten mellan Alep Sarvesjåhkå och Rissajåhkkå.

Rissajåhkå är en ganska stor älv som kommer ur dalen mellan Oarjep och Nourtap Rissavare. Den har bland sina källor bl.a. den högt belägna stora sjön Alajavrre väster om Nourtap Rissavare.

Vadet över Rissajåhkå är ganska svårt att hitta över eftersom det är lätt att gå fel bland fårorna. Kommer man från Alkastugan går man stigen till höger fram till fåran med den stora kröken med ön i mitten. Man korsar fåran rakt över kröken och når ön. Där går man rätt över ön och korsar nästa fåra snett längs med efter grusbanken i fåran.

Då man korsat den andra fåran kommer man till den tredje som är huvudfåran. I huvudfåran kan man skönja tre huvudströmdrag som ställvis är rätt djupa mellan grusbankarna. Men på flera platser grundas dessa strömdrag upp och där kan man smita över. Man får hela tiden hålla koll på var man är i förhållande till sammanflödet med Alep Sarvesjåhkå så man inte kommer onödigt långt ner, eftersom nedanför den lilla forströskeln stiger vattnet inte bara för att Rissajåhkå trängs ihop utan även ett visst mottryck uppstår av vattnet från Alep Sarvesjåhkå.

Efter att ha kommit över huvudfåran kommer man till fårorna fyra och fem. Dessa är mindre. Men den fjärde fåran har en botten med stora stenar och har djuphålor på flera ställen. Men har man tagit sig över fåra tre och landat på rätt ställe på banken mellan fårorna är det inga problem att korsa fåra fyra.

Fåra fem liksom övriga små fåror är en översvämmningsfåra och har bara vatten vid högt vattenstånd i Rissajåhkå. Är det vatten i den är den knepig eftersom den är djupast närmast södra stranden här får man leta efter bästa platsen att avsluta vadet. Men siktar man en bit ovanför den plats där den lilla sjön har sitt utlopp klarar man sig iland eventuellt utan att gå ner sig för djupt.

Till slut korsar man utloppet från sjön och tar sig upp på stigen igen nedanför en kulle väster om sjön. Här kan man sätta sig och fixa till sig om fötterna efter vadet. Samtidigt kan ta sig en titt på omgivningarna. Från den här platsen som ligger mellan några kullar ser man att vadstället över Rissajåhkå och sammanflödet med Alep Sarvesjåhkå ligger i en sänka i en platåslätt. Det man uppfattar som kullar är egentligen övre kanten på den sänka som grävts ur av jåkkarna.

Följer man den lilla sjön med blicken fortsätter sänkan mellan bergsluttningen och platåslätten någon kilometer söderut. Ovanför kanten över kullarna sticker de västra Sarektopparna upp.

Då man fortsätter söderut fortsätter man längs stigen som till en början går öster om sjön, men senare successivt klättrar upp för kanten och upp på själva platån, där den svänger mot öster. Stigen korsar platån och går ned till några stora block som står i kanten på ett större sankområde med flera små sjöar och tjärnar. Stigen fortsätter sedan längs med västra stranden av Alep Sarvesjåhkå fram till en väldigt djup cirka två meter djup drygt en och halv meter bred bäck, som man måste hoppa över för att kunna fortsätta mellan några sjöar och fram till ett litet berg väster om sankmarken.

Ett alternativ finns som gör att man besparar sig skuttet över bäcken är att följa platån västerut fram till Oarjep Rissavares östsluttning och plaska över ett par mindre översköljningsmarker samt vada bäcken bland några berghällar och på så vis komma ovanpå det lilla berget dit stigen leder. Man kan sedan gå ovanpå berget fram till jåkken från väster som flyter ned mot sammanflödet mellan Tjågnårisjåhkå och Alep Sarvesjåhkå.

Vill man gå till Tjågnårisstugan går man längs stigen nedanför berget och vadar Tjågnårisjåhkå vid sammanflödet. Hur man än väljer att gå måste man i alla fall vada den rätt så kraftiga jåkken västerifrån innan man kan fortsätta. Denna jåkk är ganska vattenrik och har problemet att den rinner hoptryckt på berget. Fåran är där även fylld med stora stenar. Men ser man sig omkring uppe på berget går det att hitta ställen som inte är alltför djupa och strida. Längre ner mot sankmarken breder den ut sig men är fortfarande vattenrik och strid.