|
Sträckan mellan Låddejåkkåstugorna och Arasluokta är Padjelantaleden the hard way.
Två gånger upp och två gånger ner inom 14 km. Leden går ut från trappan på
stugvärdsstugan i Låddejåkkå. Konsten är bara att balansera sig dit runt
dödisavlagringen och längs den spångade stigen i det sanka videsnåret mellan den
större övernattningsstugan och stugvärdsstugan. Väl framkommen till
stugvärdsstugotrappan är det bara att hålla vänster ner i lervällingen längs med
renstaketet österut. Efter några hundra meter blir konstigt nog stigen torrare och
bättre och svänger åt höger ner i Låddejåhkås ganska djupt nergrävda ravin. En bit
ner i sluttningen ligger en hängbro över en kanjon där älven forsar hopträngd
20
meter ytterligare nedanför. Har man problem att gå över hängbroar ligger man nog
taskigt till rent statistiskt men det finns ett svårt vadställe nedåt mynningen
4 km
västerut.
Efter att bron passerats bär det uppåt direkt. Tittade man söderut redan vid starten
insåg man att backen är dryg och lång. Hur lång den är inser man först när man
skavt en stund efter bron. En kilometer efter bron går man igenom en liten skogsdunge och
kommer närmare en jåkkravin till höger vars östra kant man följer upp till en
markerad terrass i sluttningen. Om man känner för det kan man sätta sig där en stund
innan man fortsätter uppför sluttningen till nästa kant.
Efter det branta partiet innan terrassen ovanför jåkken avtar lutningen successivt
men
det bär fortfarande uppåt. Ju längre man går så dyker det upp nya saker i
färdriktningen. Man ser att man går mittemellan två stora jåkkar. Till vänster
österut ser man bergen i västra Gouphervagge och åt höger västerut ser man
Vastenjavre, Svartinnjunjes och Norge rakt söderut uppåt ser man inte så mycket mer än
att det är långt kvar upp till Pårkapasset.
Ett par kilometer till längre upp i sluttningen försvinner den östra bäcken åt
vänster och själv går man upp till höger på en ås ovanför mindre vattenfall till
vänster. Till höger är sluttningen plan upp mot Mulkka. Marken planar ut mer och mer
och till slut kommer man ut på en lång spång som leder bort mot en lustig figur som
står alldeles till höger om stigen. Det är Pårkagubben en 2 meter hög rauk som står
där sedan han enligt sägnen som alla troll förvandlats till sten någon gång i den
grå forntiden då de slarvat med dygnsrytmen. Nuförtiden får de bara Jetlag, magsjuka
och i svåra fall Melanom. Här runt rauken kan man dröja sig kvar en stund och njuta om
man vill.
Efter Pårkagubben bär det iväg uppåt igen in i passet. Man kommer in på en
vattendelare och blir snopen när stigen viker av åt höger och stiger brant uppåt i
sluttningen i riktning mot passet mellan Mulkka och Allak. Stigen på kartan är nämligen
inte ritad på det viset. Man har en jåkk hela tiden på vänster sida och en bra bit upp
i sluttningen kommer man fram till en nästan rektangulär 50 gånger 50 meter bred
gräsmatta som stigen rundar och går fram till en klippa. Innan man kan runda klippan
måste man vada jåkken man hade till vänster om sig alldeles ovanför ett litet
vattenfall.
Ifrån klippan går stigen nästan rakt nedåt längs en ås i riktning mot Miellädno.
Framför sig har man ett stort U-format pass mellan Aras och Alatjåhkå. Längre österut
ser man Lanjektjåhkå ovanför Båravallda. Åt väster ligger sjön Virihaure med allt
vad dagrar och skuggor kan spela för spratt. Stigen har brantare och mindre branta
partier och säkert väldigt jobbig att gå uppför det är långt att gå ner också.
Blir man törstig är det dåligt med vatten i närheten av själva stigen. Men det rinner
ett par jåkkar ett hundratal meter väster om stigen. Alldeles öster om stigen är det
sankt. Det är det också på ett par kortare partier i backen men där är det spångat.
Ungefär 2 km innan Miellädno viker stigen av åt höger och passerar igenom några
videsnår. Man passerar även några mindre jåkkar där i videt. Till slut bär det upp
på bättre mark och stigen börjar hålla ner mot bron som man ser långt innan uppe i
backen. Sista biten fram till själva bron går i nedförslut genom ett och annat snår
och till slut kommer man fram till brofästet.
Själva bron är en längre hängbro över en fors över berghällar fylld med stora
stenar som släpats dit av älven. På andra sidan bron leder en trappa ned från själva
bron till en liten skogsdunge. Man passerar igenom denna och över en sänka där man kan
rasta om man vill. Leden fortsätter upp i bortre kanten på denna sänka till höger om
några praktfulla videsnår. Man följer videsnåren uppåt till hylla i den nordvästra
änden på Aras. Där bär det nedåt igen till en liten jåkk och sedan uppåt igen till
en hylla på strax under 680 meter i sluttningen på Aras.
Då man kommit upp på hyllan i Aras västra ände ser man flera hus och kåtor
nedanför sig västerut. Det finns även skylt som pekar ditåt som hänvisar till den
gamla kyrkkåtan i vistet. Arasluokta är ett av flera visten som har fler än en kyrka
Stockholm ett annat. Har man lust kan man härifrån endera ta sig vidare till Arasluokta
turiststugor genom byn eller följa Padjelantaleden. Väljer man att följa Padjelantaleden
fortsätter man på hyllan i sluttningen ovanför byn och rundar Aras. Konstigt nog
envisas stigen att hänga kvar i sluttningen ända tills man passerat turiststugorna och
då bara försvinner den ner i vattenfallet på en jåkk och genom dypölar och videsnår.
Efter en par rejäla nedförsbackar till når man slätten öster om Arasluokta
turiststugor och kan transportera sig fram sista biten på någotsånär plan mark. Vid en
redskapsbod och den första stugan passerar man en vägvisare.
Själva stugplatsen består av flera småstugor med plats för 4-6 personer i varje
stuga. En stor vedbod och några dass finns i västra delen av stugplatsen. Bakom vedboden
och dassen leder en stig runt en myrmark och fram till den nya kyrkkåtan i Arasluokta. En
spång leder över en annan myr till några hus i byn där stugvärden bor i ett blått
hus. På vedboden finns det en anslagstavla som upplyser om att rökt fisk, glödkakor och
annat godis finns att köpa i ett par av husen om man tröttnat på frystorkat eller
pasta. Det finns även möjlighet att beställa transport på och över Virihaure om man
så önskar t.ex. till Javrregaska eller Voujatnjargga om man vill se på Voujatädnos
forsar mellan Virihaure och Vastenjaure. Det går även att för en dyr penning ta sig
från Arasluokta till Kvikkjokk eller Stora Sjöfallet med flyg med bl.a. Fiskeflyg och
Lapplandsflygs transportflyg om man så vill. Vill man ta sig ett dopp finns det en
badplats med sandstrand i Arasjåhkå bredvid platsen där man rekommenderas hämta
vatten. |
