Låddejåkkå - Arasluokta.

Sträckan mellan Låddejåkkåstugorna och Arasluokta är Padjelantaleden the hard way. Två gånger upp och två gånger ner inom 14 km. Leden går ut från trappan på stugvärdsstugan i Låddejåkkå. Konsten är bara att balansera sig dit runt dödisavlagringen och längs den spångade stigen i det sanka videsnåret mellan den större övernattningsstugan och stugvärdsstugan. Väl framkommen till stugvärdsstugotrappan är det bara att hålla vänster ner i lervällingen längs med renstaketet österut. Efter några hundra meter blir konstigt nog stigen torrare och bättre och svänger åt höger ner i Låddejåhkås ganska djupt nergrävda ravin. En bit ner i sluttningen ligger en hängbro över en kanjon där älven forsar hopträngd 20 meter ytterligare nedanför. Har man problem att gå över hängbroar ligger man nog taskigt till rent statistiskt men det finns ett svårt vadställe nedåt mynningen 4 km västerut.

Efter att bron passerats bär det uppåt direkt. Tittade man söderut redan vid starten insåg man att backen är dryg och lång. Hur lång den är inser man först när man skavt en stund efter bron. En kilometer efter bron går man igenom en liten skogsdunge och kommer närmare en jåkkravin till höger vars östra kant man följer upp till en markerad terrass i sluttningen. Om man känner för det kan man sätta sig där en stund innan man fortsätter uppför sluttningen till nästa kant.

Efter det branta partiet innan terrassen ovanför jåkken avtar lutningen successivt men det bär fortfarande uppåt. Ju längre man går så dyker det upp nya saker i färdriktningen. Man ser att man går mittemellan två stora jåkkar. Till vänster österut ser man bergen i västra Gouphervagge och åt höger västerut ser man Vastenjavre, Svartinnjunjes och Norge rakt söderut uppåt ser man inte så mycket mer än att det är långt kvar upp till Pårkapasset.

Ett par kilometer till längre upp i sluttningen försvinner den östra bäcken åt vänster och själv går man upp till höger på en ås ovanför mindre vattenfall till vänster. Till höger är sluttningen plan upp mot Mulkka. Marken planar ut mer och mer och till slut kommer man ut på en lång spång som leder bort mot en lustig figur som står alldeles till höger om stigen. Det är Pårkagubben en 2 meter hög rauk som står där sedan han enligt sägnen som alla troll förvandlats till sten någon gång i den grå forntiden då de slarvat med dygnsrytmen. Nuförtiden får de bara Jetlag, magsjuka och i svåra fall Melanom. Här runt rauken kan man dröja sig kvar en stund och njuta om man vill.

Efter Pårkagubben bär det iväg uppåt igen in i passet. Man kommer in på en vattendelare och blir snopen när stigen viker av åt höger och stiger brant uppåt i sluttningen i riktning mot passet mellan Mulkka och Allak. Stigen på kartan är nämligen inte ritad på det viset. Man har en jåkk hela tiden på vänster sida och en bra bit upp i sluttningen kommer man fram till en nästan rektangulär 50 gånger 50 meter bred gräsmatta som stigen rundar och går fram till en klippa. Innan man kan runda klippan måste man vada jåkken man hade till vänster om sig alldeles ovanför ett litet vattenfall.

Ifrån klippan går stigen nästan rakt nedåt längs en ås i riktning mot Miellädno. Framför sig har man ett stort U-format pass mellan Aras och Alatjåhkå. Längre österut ser man Lanjektjåhkå ovanför Båravallda. Åt väster ligger sjön Virihaure med allt vad dagrar och skuggor kan spela för spratt. Stigen har brantare och mindre branta partier och säkert väldigt jobbig att gå uppför det är långt att gå ner också. Blir man törstig är det dåligt med vatten i närheten av själva stigen. Men det rinner ett par jåkkar ett hundratal meter väster om stigen. Alldeles öster om stigen är det sankt. Det är det också på ett par kortare partier i backen men där är det spångat. Ungefär 2 km innan Miellädno viker stigen av åt höger och passerar igenom några videsnår. Man passerar även några mindre jåkkar där i videt. Till slut bär det upp på bättre mark och stigen börjar hålla ner mot bron som man ser långt innan uppe i backen. Sista biten fram till själva bron går i nedförslut genom ett och annat snår och till slut kommer man fram till brofästet.

Själva bron är en längre hängbro över en fors över berghällar fylld med stora stenar som släpats dit av älven. På andra sidan bron leder en trappa ned från själva bron till en liten skogsdunge. Man passerar igenom denna och över en sänka där man kan rasta om man vill. Leden fortsätter upp i bortre kanten på denna sänka till höger om några praktfulla videsnår. Man följer videsnåren uppåt till hylla i den nordvästra änden på Aras. Där bär det nedåt igen till en liten jåkk och sedan uppåt igen till en hylla på strax under 680 meter i sluttningen på Aras.

Då man kommit upp på hyllan i Aras västra ände ser man flera hus och kåtor nedanför sig västerut. Det finns även skylt som pekar ditåt som hänvisar till den gamla kyrkkåtan i vistet. Arasluokta är ett av flera visten som har fler än en kyrka Stockholm ett annat. Har man lust kan man härifrån endera ta sig vidare till Arasluokta turiststugor genom byn eller följa Padjelantaleden. Väljer man att följa Padjelantaleden fortsätter man på hyllan i sluttningen ovanför byn och rundar Aras. Konstigt nog envisas stigen att hänga kvar i sluttningen ända tills man passerat turiststugorna och då bara försvinner den ner i vattenfallet på en jåkk och genom dypölar och videsnår. Efter en par rejäla nedförsbackar till når man slätten öster om Arasluokta turiststugor och kan transportera sig fram sista biten på någotsånär plan mark. Vid en redskapsbod och den första stugan passerar man en vägvisare.

Själva stugplatsen består av flera småstugor med plats för 4-6 personer i varje stuga. En stor vedbod och några dass finns i västra delen av stugplatsen. Bakom vedboden och dassen leder en stig runt en myrmark och fram till den nya kyrkkåtan i Arasluokta. En spång leder över en annan myr till några hus i byn där stugvärden bor i ett blått hus. På vedboden finns det en anslagstavla som upplyser om att rökt fisk, glödkakor och annat godis finns att köpa i ett par av husen om man tröttnat på frystorkat eller pasta. Det finns även möjlighet att beställa transport på och över Virihaure om man så önskar t.ex. till Javrregaska eller Voujatnjargga om man vill se på Voujatädnos forsar mellan Virihaure och Vastenjaure. Det går även att för en dyr penning ta sig från Arasluokta till Kvikkjokk eller Stora Sjöfallet med flyg med bl.a. Fiskeflyg och Lapplandsflygs transportflyg om man så vill. Vill man ta sig ett dopp finns det en badplats med sandstrand i Arasjåhkå bredvid platsen där man rekommenderas hämta vatten.