Kungsleden Sälkastugorna - Singistugorna.

Det råder absolut ingen tvekan om var leden mot Singi börjar i Sälka. Vid minsta tvivel om detta bör man nog stanna en dag extra i Sälka och vila upp sig inför fortsättningen. Från Sälka och några kilometer söderut löper två vandringsleder samman. Kungsleden och Nordkalottleden. Den första Kungsleden är överbelastad den andra Nordkalottleden är mer eller mindre glömd.

Efter det man rundat pyramidskyddet bredvid dassen i södra änden på stugplatsen bär det nedför till en arm av Stourreaidajohka. Denna arm korsas på broar och spänger. Därefter drar leden in mellan några små kullar för att senare stiga en aning.

Mitt för nästa dalgång som mynnar på ledens östra sida ligger en stor svämkägla. Här har man försökt lägga ut små broar och spänger för att rädda vad som räddas kan av den alltmer söndertrampade marken kring vandringsleden. På pin kiv svarar naturen med att vid minsta högvatten samla all denna mänskliga möda nedströms. Så normalt får man försöka vada de många fårorna efter förmåga.

Efter vadet över Gasgasajohka leds man upp på en ganska hög kulle. Väl uppkommen på denna ser man ett stigskilje. Går man till höger hamnar man ett par tre dagar senare i Ritsem. Eftersom man inte vill till Ritsem utan till Singi så fortsätter man stigen rakt fram uppe på kullen.

Då man nått fram till kullens södra krön och börjar nedstigningen på södara sidan öppnar sig en dal med en stor glaciär på den östra sidan Guobirvaggi. På den västra sidan ser man en annan dal Tsutsavaggi. Inne i den östra dalen ovanför glaciären skall man vid vackert väder kunna se toppen på Kebnekaise om man orkar lyfta blicken och inte är alltför trött.

Då man tagit sig ner för den långsluttande grässlänten på kullen kommer man fram till en bro över Goubirjohka. Förr i tiden fanns det ett intressant vad något nedströms om bron som vid vissa väderlekar fungerade som simskola.

Någon kilometer efter bron fanns tidigare Kebnekåtan. Denna är sedan länge ersatt med ett vindskydd en liten kåk på drygt tio kvadrat med sovplats vissa tider för minst två fotbollslag med tillhörande supporterklubbar och hejarklack. Detär förvånansvärt hur många som ryms samtidigt i ett vindskydd. På platsen finns det ibland även ett dass och en annan liten bod. Men som de flesta lösa inventarier i fjällen försvinner dessa ibland med vinden.

Ett kort stycke (som det brukar heta, åtminstone 1,5 kilometer) efter vindskyddet kommer man till ett renstaket i en uppförbacke. Då man passerat detta följer ett stigskilje med en vägvisare. Går man i riktning Kebnekaise kommer man efter att ha gått på en platå en halv mil till Ladtjovaggi och leden mellan Singi och Kebnekaise Fjällstation. Går man i riktning mot Singi kommer man till Singi.

Ytterligare en bit fram börjar det luta nedåt. Till höger börjar Tjähktjajohka morska upp sig till en fors. På höger sida sida ser man mynningen på en dalgång Njettervaggi dit det leder en bro över forsen. Till och från brukar bron vara trasig och då är det svårt att ta sig över på den andra sidan.

Efter bron längre ner i sluttningen ser man ett sameviste intill forsen i ett stort videsnår. Leden fortsätter alldeles i övre kanten på videsnåret fram till nästa krön där man tar sig nedför slänten och fram till Singistugorna som ligger på några kullar ovanför forsen.

Söderut ser man fortsättningen på Tjäktjavaggi längs jåkken med många omtalade fjällprofiler. I alla andra riktningar upplevs dalen som instängd och det mesta skyms av uppstickande kullar. Har man tur kan en och annan vandrare urskiljas på den högre upp gående direkta leden mellan Goubirjohka och Ladtjovaggi. I Singi brukar de flesta bara slicka såren, planera hemfärden eller bara sova. Känner man för något annat kan man alltid ta sig in i Njettervaggi och titta på blommor eller om det inte passar kan man göra av med överskottsenergi på att försöka ta sig upp på någon avlägsen topp flera exempel på korta och långa utflykter finns angivna på stugplatsens anslagstavla.