Sträckan Tjäktjastugan - Sälkastugorna över Tjäktjapasset.

Den här delen av Kungsleden leder över den högsta punkten på hela leden, Tjäktjapasset. Man startar från Tjäktjastugan och tar sig över bron och rundar snölegan öster om denna och styr söderut uppåt i dalgången. Man går på den ena lutande kanten i en allt trängre dalgång. Till slut når man över ett krön och finner att dalen slutar ovanför en en vattensamling nedanför en större snölega. Högt upp i ett hak mellan två ganska höga toppar ser man några små kåkar. Det är Le Grand Hôtel de Tjäktja, vindskyddet i Tjäktjapasset.

Man tar sig upp över snölegan. Hur man gör och går i själva uppstigningen får man räkna ut själv, eftersom det synbarligen finns det lika många varianter som vandrare. Det viktigaste är att komma upp, trots att det är småbrant och ganska högt.

Väl uppe i passet så ser man att det finns några byggnader där, om man nu inte tidigare sett det. Den viktigaste kåken dasset brukar stå en bit bort från den näst viktigaste stugan själva vindskyddet. Till och från brukar det finnas ytterligare en byggnad i passet en vedbod med soprum. Men på grund av olika klimatberoende förutsättningar kan antalet hus variera med vindstyrkorna och snörikedomen.

Då man klättrat upp så måste man ta sig ner, så även i Tjäktja. Den södra sidan på passet är högre och brantare än den norra. Dessutom består en stor del av backen av en speciell form av små stenar med en viss accelererande effekt. Ibland får man nästan chansen att testa det där med 9,81 meter per sekund i kvadrat. Att ta sig nedför backen vid regn är nog ganska dålig tajming.

Man kommer nästan ända ner till vattendraget i dalens mitt innan lutningen avtar. I fortsättningen går man ungefär mellan fem och tjugo meter från den allt stridare älven i sydlig riktning. Här och var passerar förbi man små sjöliknande uppdämningar på höger sida i älven. Vid någon av dessa brukar det växa lite vide men ingen direkt djungel. Men numera är det anpassat, röjt och spångat. Till och med stenskravlen har man spångat på flera ställen. Dock inte för att underlätta vandringen utan för att spara på stenskravlet. Trampar man för mycket i dessa kan inte stenen röra sig nedåt i dalen som den behöver och måste utan fastnar med jordskador som följd.

Om man har tur med vädret kan man skymta Sälkastugorna redan från Tjäktjapasset. Nere i själva dalgången är de skymda av en liten höjdsträckning en ganska lång stund. Inte förrän man passerat denna ungefär två tre kilometer från stugorna ser man dem vid sammanflödet av jåkken från Stour Readavaggi och jåkken i Tjäktjavaggi. I den ganska stora svämkäglan innan stugorna går Kungsleden på små broar.