Vuopmegeatji - Mårmastugan

Hur man lever en dag i backen

Från ett läger vid sandåsarna söder om bron vid Vuopmegeatji är det en dryg mil uppförsbacke till Mårmastugan. Enklast är att följa stigen eller den led som enligt kartan leder mot Vierrujohkas utlopp i Aliseatnu (Västerälven). Den som går i sydligare riktning från bron är jobbigare men är jobbigare då den går rakt upp på en sandterass och backen förefaller lång, brant och ganska dåligt trampad.

Sålunda leds man ut på en plan triangelformad gräsyta med några träd i mitten. Om man vill kan man gå stigen ända fram till den kant som vetter mot svämkäglan, då ser man den kåta på andra sidan Vierrujohka som ritats in på kartan. Men man behöver inte göra det om man inte vill. Mellan träden och den ovanför liggande sandterrassen finns det en smal stig som genar över gräsplatån fram till Vierujhokaravinens norra kant där en bred stig med riktning från platsen där man ser kåtan påträffas. Denna stig är den rösade leden som går till Mårmastugan. Den går inte direkt upp på sandterrassen, det finns ett par renstigar till höger om den som gör så, utan följer ravinkanten och stiger successivt uppåt mer långsluttande. Topografiska kartan BD10 är dåligt ritad just här med avseende på ledens läge och kan endast tjäna mer som en kolorerad vägledning än som ett livsviktigt orienteringshjälpmedel. Efter drygt 500 meter påträffas den andra på kartan angivna numera nästan övervuxna ledsträckningen. Det märks på stigen att alla går samma väg härifrån stigskiljet. Man närmar sig även den lilla bergskedjan som ligger tvärs över Alisvaggi från Siellatjohkka till Giekaborri.

På ett par ställen går det upp ganska högt relativt Vierrujohka i sin ravin till vänster. Efter ytterligare någon kilometer passerar man igenom en liten skogsdunge. Då dungen öppnar sig ser man en korsande ganska förfallen vinterled. Sen bär det nedför ett trettital meter. Om man kastar en blick över höger axel kan man konstatera att man passerat bergskedjan alldeles där den slutar. Man vadar en liten jåkk i backens slut och går igenom ett glest videsnår och kommer ut på en i den här delen lutande grässlätt Skadnjalahku (Ekoslätten). Leden går upp på en sandås som ligger längs Vierrujohka och det är enklast att följa stigen. för ju högre upp man kommer på slätten desto mer vide och stenskravel tillkommer på höger sida om åsen. Mellan åsen och Vierrujohka är omväxlande videsnår, myrmark, blocksamlingar och snölegor.

Leden går i riktning mot ett vattenfall men några hundra meter innan man når detta får man syn på bron och leden svänger ned till vänster över en snölega mot älven. Man får ta det försiktigt då man klättrar ner över snölegan eftersom den sista biten är nästan vertikal och det är ett par tre meter ner till en blocksamling som leden korsar. Faktum är att leden mot Alesjaure ansluter först vid bron och är nästan osynlig numera där den kommer från ett läge lite högre upp på Skadnjalahku än som angivits på kartan. Bron är en nyare hängbrokonstruktion än den över Aliseatnu men verkar ganska medfaren efter senaste vintrarna. På ett par ställen iakttogs vid passagen att skyddsräckena hade glidit isär.

På andra sidan bron finns det två möjligheter att gå för att komma upp mot Mårma längs Vierrujohka. Ett alternativ är att skråa upp längs den mycket blockrika ravinkanten (svårt, tungt och brant) eller följa leden mot Årosjåkk uppför backen (lite längre men inte så jobbigt) ett hundratal meter och gå genom grinden i renstängslet. Trettio meter innanför renstängslet finns det en stång som en gång varit försedd med vägvisare och nedanför denna stång ett ledskilje. Rakt fram fortsätter den rösade Årosjåkkleden och till höger på ett litet avstånd från renstängslet är det en rösad stig som följer detta uppåt och över några åsar i sluttningen mot Giekaborri. Efter tre hundra meter längs denna stig närmar man sig renstängslet och ser att stora delar rivits ner av snön. Flera rullar med reparationsmatrial ligger upplagt i en sänka mellan ett par åsar och får bara någon tid kommer troligtvis stängslet att repareras. Ytterligare ett par hundra meter fram får man syn på en renvaktarstuga som står högt uppe nära kanten på bergshylla samtidigt tar stängslet slut och den stig som gick på skrå upp i ravinbranten från bron ansluter från höger. På sina ställen går man väldigt nära ravinkanten och det är långt ner till den hårt forsande Vierrujohka.

Plötsligt ställs man inför ett val, en brant grässluttning i en inbuktning av ravinkanten. En stig leder längs övre kanten mot renvaktarstugan, men rösningen och en stig leder skenbart nedåt mot själva jåkken. Det är den senare som är leden och som ska följas. Efter att ha rundat några buskage skråat genom en liten blocktunga vadat en jåkkfåra så leds man ut till en sandbank i Vierrujohka. Ovanför sig till vänster har man en hög blockrik videbevuxen brant ovanför vilken renvaktarstugan står. Alltså är kartan felritad även här vilket just här kan ställa till stora problem vid exempelvis dålig sikt. Branten till vänster fortsätter hela vägen fram till och ansluter direkt med Vierrutjohkkas utlöpare med toppen 1703. Följer man rösningen som även finns på sandbanken kommer man efter ett par hundra meter att ledas tillbaka till stranden med ravinkanten igen. Men då på en plats med lättgången grässluttning. Här och var med jämna mellanrum går man över små blocktungor och genom videsnår. Små jåkkar korsar stigen med jämna mellanrum och vill man kan ju sätta sig och fika på någon lämplig plats. På den högra sidan jåkken ser man hur en ganska stor tvärjåkk i en djup ravin rinner ut ovanför sandbankarna man passerade över längre ner.

Efterhand som man kommer mer bredvid utlöparen med toppen 1703 från Vierrutjohkka blir det ibland hopträngt och dalen smal på dessa ställen går man uppför ganska höga och branta backar och finner att man har skapliga stup ner mot den forsande älven till höger. Till slut planar det ut och man står i kanten på en ganska för förhållandena vidsträckt stenslätt där älven forsar i den bortre högra delen. Framför sig ser man ett högt vattenfall bakom något som ser ut som en kulle. Leden leder fram till lite uppför och runt kullen. Tittar man till vänster och uppåt får allt sin förklaring. Högt där uppe mynnar en trång V-formad dal. Samtidigt som man kommit på kullens andra sida är man återigen i närheten av den här breda Vierrujohka och framför sig mynnar en från vänster kommande starkt forsande och bred jåkk. En renstig leder upp på kullen och vidare upp mot dalgången ovanför längs tvärjåkkens norra strand. Många vandrare tycks även ha valt denna och antagligen vadat tvärjåkken onödigt svårt. Tio meter från själva mynningen på tvärjåkken ligger ett litet svaberg ovanför vattnet ett par meter från tvärjåkkens norra strand nedanför kullen. Detta lilla berg avslutas med en stor sten som rundas och voila där ligger själva vadet som är omkring tjugo meter brett och grunt. Precis på andra sidan jåkken från stenen och svaberget sett står några stora rösen på linje och som leder över jåkkens ganska breda svämkägla till ett jätteröse på en gräsmatta.

Från det stora röset och vidare in mot bergströskeln tvärs över dalgången med det stora vattenfallet går man på en fin stig på gräs. Återigen breddas hela dalen ut till en stenig slätt nedanför gräset åt höger. Ju närmare man kommer bergströskeln desto mer tänker man hur i all världen tar man sig förbi detta hinder. Alldeles till vänster om vattenfallet är det en väldigt hög klippa med en platt yta högst upp och till sin häpnad kan man urskilja ett röse just där uppe. Ett par hundra meter innan rigeln svänger stigen upp en aning i branten till vänster och följer några nerifrån svårupptäckta åsar och hyllor på själva berget i sicksack uppåt. På några ställen i själva kurvorna är det brant och svindlande en kort bit, men uppåt går det otvivelaktig och till slut står man där på den plana ytan bredvid vattenfallet för att finna att man skall uppåt ännu högre i en fortfarande brant stigning som följer tätt inpå den svindlande ravinkanten ovanför den djupt där nere forsande älven. På en del ställen är det så brant att man får använda händerna också för att ta sig upp. Ett par över dalen tvärgående trösklar till övertväras innan man kommit upp på den sista bergsryggen och Vierruvaggi öppnas inåt mot Mårma igen. Direkt från den sista bergströskeln ser man själva Mårmapasset i dalens fortsättning efter en lång S-kurva. På andra sidan dalen mynnar några tvärjåkkar i forsen nedanför och rakt fram i ledens riktning ligger en gräsyta som genomkorsas av en tvärjåkk som rinner ut ur en dal i Vierrutjohkkamassivet till vänster.

Vadet av den från vänster kommande tvärjåkken är problemfritt eftersom det är rösat på bägge sidor. Stigen korsar gräsytan i dess övre del och leder ut i ett stenhav. Rösningen leder därefter ned mot stranden vid en breddning i en stor högersväng på Vierrujohka. För att slippa gå för mycket i de stora stenarna högre upp i sluttningen är det enklast att gå i vattenbrynet. Och där innan man går i vattnet ser man Mårmastugan där den står på ett berg där Vierrujohka svänger åt vänster igen. Efter att ha gått ett par hundra meter i vattnet leds man tillbaka upp på land igen på en stenig och sur gräsyta. Gräsytan genomkorsas av en blocktunga som förutom sten innehåller en tvärjåkk. Ögonkontakten med Mårmastugan tappas då man korsat gräsytan och återigen går över ett stenfält. Leden går nu upp över en bergsrygg där sicksackar sig fram en kilometer i skrevor och på hyllor. Till slut når man toppen med en blocksamling. Till vänster lite på sidan av toppen står Mårmastugans 3 byggnader. Närmast leden är det en rödbrun materialbod med soptunnor, därefter följer ett brunt STF-dass och längst up på kanten ovanför Vierrujohka står Hotel de luxe Mårmastugan. Mårmastugan är ungefär 10 kvadratmeter stor och drygt två meter hög den är byggd liknande en del vindskydd som ligger efter Kungsleden m.fl. större vandringsleder i fjällen. Underhållet av byggnaderna vid Mårma verkar faktiskt vara bättre än vid många av STF:s övriga stugplatser. Av naturliga skäl finns det ingen stugvärd men på de två britsarna ligger det sängkläder filtar, madrasser och kuddar. En kamin finns till höger innanför dörren och ved i boden där soptunnorna står. För att övernatta i Mårmastugan vill STF att man betalar tältavgift (40 kr/person 1996). Dagavgift behöver inte betalas om man bara rastar för att äta lunch i stugan och inte använder kaminen och veden i boden. Men faktum kvarstår, man sover lika gott i Mårmastugan som i STF:s övriga fjällstugor och efter en dag i backen och nästan en vecka på marken kan det vara skönt att få vila ut i äkta horisontalläge. Stugan kan om viljan finns rymma minst en åtta-tio personer kanske fler för en övernattning om vädret är extremt dåligt. Runt om stugan i olika bergsskrevor med gräs kan man finna några skapliga tältplatser.