Tjuonajávri - Nissunvaggijohka

Antagligen väljer man att ha ett läger vid nordspetsen av Tjuonajávri på någon av de grästäckta sandytor som finns alldeles intill någon av de två höga moränvallarna som finns där. För övrigt är det väldigt sankt vid moränvallarna speciellt i sluttningen under Nissuntjårro. I dalgångens lägre delar mellan moränvallarna ligger ett blockhav. Går man precis på den väl markerade gränsen mellan sankmarken och blocken är det lättgått. Man passerar över inre av moränvallarna och Lapporten öppnar sig inåt och man får syn på vattendelaren i andra änden på dalen.

Det råder inget tvivel om hur man skall gå eftersom leden är väl rösad oavsett vad som står angivet på kartan. Från den nordligaste moränryggen vid sjöns nordspets ser man hur stigen och rösningen går längs sjöstranden mot en höjdrygg som bildar en liten udde i sjön. Just längs sjöstranden är marken fastare än högre upp och de flesta har insett detta därav stigen och rösningen. Det är dessutom ganska plant och lättgånget. Ungefär mitt för höjdryggen som bildar den lilla udden i sjön är det lättast att ta ett kliv på några stora stenar i sjökanten för att undvika ett stenskravel.

Då man rundat den lilla höjdryggen och tvärat udden ser man mer av sjön Tjuonajávris bortre ände och att det finns ytterligare ett par höjdryggar som står tvärs över dalen men de är mindre. Stigen följer sjön endera alldeles vid strandkanten men ju längre in i dalgången man kommer börjar den successivt gå högre och högre upp i sluttningen mot Nissuntjårro. Har man inte tittat uppåt åt sidorna ska man passa på just här för här är man mitt i själva U-dalen Tjuonavaggi. Bägge dalsidorna är väldigt höga tycker man när man står här. På den östra sidan kan man också se den högre toppen 1554 på Tjuonatjåkka lite snett söder om själva Östra Lapportsväggens topp 1495. Men man skall ha i åtanke att nivåskillnaden dalbotten toppen trots det är 545 meter på den östra sidan. På västra sidan skymtar man Nissuntjårro Lapportskams högsta topp ovanför vattendelaren omkring 650 meter upp. Nissuntjårro är annars som namnet säger en hög bergsrygg (En översättning är Fruntimmersryggen).

Alldeles där Tjuonajávri tar slut och stigningen upp mot vattendelaren börjar går leden fram till och upp på en konstigt formad moränkulle som är ena änden på en ås eller morän. Precis mitt på kullen är det någon fyndig person som släpat upp grejor och byggt en utegrill komplett med galler, eldstad och andra tillbehör. Platsen ligger mellan några stora stenar och är som ett utsiktstorn. Det verkar även som grillens ägare är där ofta eftersom denne har röjt ett par flotta och torra tältplatser alldeles i anslutning till grillplatsen. Vatten saknas inte heller i närheten där finns dels ett par bäckar alldeles nedanför kullen på bägge sidor och framförallt Tjuonavaggijohka som sammanbinder den dalens bägge sjöar.

Man passerar ner från kullen och fortsätter upp för backen söderut på ett par ställen är den ganska sugande brant. Jåkken som rinner ett stycke till vänster forsar då ganska friskt. Efterhand som man kommer högre upp blir det allt stenigare. Det borde inte vara det men kan ses som ett resultat av de moderna människornas jakt efter allt större vinster. Det borde växa lavar mellan stenarna i större utsträckning än vad det gör nu. De allt större renhjordarna äter troligtvis rent det som finns och ju mindre som täcker jorden desto lättare regnar den och blåser bort. Väl uppkommen till sjön förvånas man över hur liten den är jämförd med den andra sjön i dalen. Ända tills man inser ju närmare själva vattendelarens blockhav man kommer att sjön fortsätter en bit in i själva blockhavet.

Ungefär mitt på sjön får man vada en jåkk som ligger uppe på en stenlåda, vilket tyder på att den har sina dolda talanger vad gäller att spela rullstenskrocket. Vad jag förstått med dessa jåkkskapelser är att de är som isberg det vatten som rinner på ytan är endast en liten del av jåkken resten rinner inuti stenbädden personligen tycker jag att de låter otäckt när stenarna slamrar. I norra änden på sjön ser det ut som och låter som om den avvattnas på ett liknande sätt av en delvis av stenarna dold jåkk således förefaller den södra sjön vara vattendelaren och dessutom ha två utlopp ett åt söder och ett åt norr. Ett par hundra meter ner i sluttningen ansluter ytterligare en arm från den tidigare nämnda jåkken från Nissuntjårro.

Man befinner sig i en stor grytlik öppning mellan Tjuonatjåkka och Nissuntjårro och ser den enormt stora älven Tjuonajohka som slingrar sig ner från den stora glaciärskålen söder om Nissuntjårros huvudtopp 1738 längs med utlöparen 1447. Rösningen leder direkt till de bästa vadställena i Tjuonajohka. Vattendraget är uppdelat på flera armar men det har också en respektingivande grusbädd. Det är definitivt inget att leka med. Vattnet har varierande djup i de olika armarna och har man tur når svallet bara till strax över knäna. Det bästa är att titta på rösningen som finns även mitt i vadet och avgöra var man skall sätta fötterna. Och som sagt det smäller bra i stenarna som ligger på botten när vattnet forsar fram. Känner man för en bit mat eller en kopp java är det idealiskt att slå sig ner i närheten av jåkken. Det finns gott om torra fåror att söka lä i, en del med grässluttning och skulle solen skina är inte heller det helt fel.

Efter Tjuonajohka bär det uppför igen om man inte föredrar att halta längs jåkken till Bessisvaggi. Rösningen och stigen fortsätter snett uppför sluttningen till en markerad nästan plan hylla på Nissuntjårro sydöstra utlöpare på en höjd av runt 1040 meter. Det är ett drygt motlut dit upp men när man väl kravlat sig upp ser man att det är nog den naturligaste vägen att ta sig fram från Tjuonajohka till Nissunvaggijohka. Man går strax ovanför ett videbälte och strax nedanför bergets brantare delar. Utsikten begränsas av dels den höjdrygg man kom upp på och ett par till längre väster ut i själva kurvan runt berget. Men inte heller det vållar några problem eftersom den tydliga rösningen fortsätter. Men marken är nu än mer stenbunden och ibland rena blockhavet så själva stigen är så gott som borta. Efter att ha passerat den sista höjdryggen börjar rösningen gå nedåt sakta på skrå och stigen blir efterhand allt tydligare. Leden passerar ibland över eller under små stup och videsnår på sluttningen. Här och var går man över små gräsbevuxna kullar och avsatser som är utmärkta tältplatser. Vill man inte gå längre kan man slå läger på en sådan kulle eller avsats. Vatten saknas inte hela sluttningen fullkomligt kryllar med små bäckar och källor.

I den västra änden av sluttningen ser man Nissunvaggijohkas stora ravin där den kommer ut ur Nissunvaggi. Nere i Bessisvaggi ser man flera sjöar och några renvaktarstugor de senare dock inte på den plats där Lantmäteriverket ritat på kartan att de ska vara. Man ser även Kaisepakte-Bessisvaggi-leden uppe på en stor rullstenås på andra sidan Bessisvaggi. Och framförallt ser man det famösa Viddjaskredet i hela dess längd och utbredning. Rösningen sänker sig sakta vidare nedåt och man kommer till en plats med svahällar och berg i dagen. Mitt på denna berghäll delar sig rösningen i två olika sträckningar. En leder söderut mot en markant krök på Nissunvaggijohka med höga sanddyner och den andra går rakt västerut mot en markant uppstickande liten gräskulle.

Om man går mot gräskullen och övertvärar denna kommer man fram till Nissunjohkas på platsen ca 30 meter höga ravinkant. Det leder en stig ner till vattendraget från kullen. Man rundar ett videsnår på höger sida och går upp mot det därovanför liggande vadstället som är en kurva med en utbredning av älven med flera vattenfåror. De första tre fårorna är inte så djupa och besvärliga man går på relativt små stenar. Men den sista som är huvudflödet går svallet över knäna på ett par ställen. Passade man inte på att plurra i Tjuonajohka tidigare har man alla chanser att göra det här.

När man vadat färdigt är man troligtvis färdig för dagen och vill nog gärna slå upp tältet och kanske torka de våta strumporna och skorna efter alla vådliga vad. Femtio meter från vadstället tjugo höjdmeter upp öppnar sig en bred gräsplatå på den sandterass som jåkken grävt ur. Vatten lider man ingen brist på pga. närheten till Nissunvaggijohka. Har man lust och ork på kvällen så kan man göra en utflykt till Nissunvaggi med omgivningar det är bara att följa jåkken uppåt. Man har även god överblick över Viddjaskredet eftersom man är i stort sett mittför detta.